54
wälljudande språk. Då Menges war från Pultava, berättade han att derstädes fanns upprest en minneswård till hågkomst af Ryssarnes seger öfwer Carl XII, samt att gemene man der i trakten war så stolt öfwer detta segertecken, att när man frågade en bonde från den nejden, hwarifrån han war, swarade han sjelfbelåtet: ”is pod monimento” (från nejden med monumentet).
Utom hos Fiandts och Hirsch’s umgingos wi äfwen ibland hos generalpostdirektör Müller, hwilken war tysk, det will säga protestant, ehuru han talade klen tyska och föga bättre franska. Han hade titel af excellens samt war en anspråksfull och fåfäng 50 års man, hwilken war gift med en wacker ryska, med bruna wänliga ögon, som talade bra franska, men icke förstod ett ord tyska. Efter hela Tobolsks wittnesbörd war hon en engel i tålamod och fromhet; men liksom många ryska fruntimmer, war hon öfwermåttan sträng i sina andaktsöfningar, hwarmed mannen war plump nog att gyckla och kallade dem för ”dumt tyg,” hwilket naturligtwis smärtade henne. Måhända torde något dylikt uppträde hafwa föranledt, att hon fick förtidig nedkomst. Efter en barnsbörd infinner sig redan samma dag en pope (prest) wid qwinnans säng, och håller en bön, hwari han tackar Gud, för det han räddat modern utur hennes nöd, samt wälsignar och kysser derpå barn och moder. Är det deremot ett missfall, så förekommer i bönen ett ställe, hwari Gud bedes förlåta modern hennes synd, att hon dräpt sitt foster. Detta barbariska yttrande till den stackars lidande modern, som utstått så mycken kropps- och själswånda, gick henne ytterst nära; och en sådan behandling kan endast en rysk jernhelsa uthärda. Emellertid war hon efter en weckas förlopp temligen återställd. Dylika blandade äktenskap äro ofta olyckliga, i synnerhet när den ena makan är af en rå natur.
Weckan efter wår ankomst till Tobolsk hade Erman beslutat lemna oss, för att på den i Ob utfallande Irtisch-floden och derefter på förstnämde elf resa norrut till köpingen Berezow och, om möjligt, widare norrut till Obdorsk. Men då han erfor, att Ob-floden redan war belagd med swag is, måste han uppskjuta resan, till dess isen hunnit blifwa stark nog, att befaras med släda. Den 28 Oktober infann wintern sig på allwar med snö och slädföre samt 24 graders köld. Wi begynte derföre göra tillrustningar till afresan, hwarwid Hirsch ombesörjde att wi fingo wåra wagnar satta på medar. Wi läto sy oss dubbla renskinnspelsar, samt stöflar och mössor af samma skinn, hwilka sistnämde betäckte hela hufwudet och halsen, så att blott ögonen
