Sida:Resa i Sibirien.djvu/73

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
63

nyomwändas stora swarta ögon gingo med spänd skräck och förwäntan rundt omkring på den stora menniskohopen. Hon war en undersätsig och stark qwinna med swart krusigt hår och en frisk hy, samt såg rätt bra ut, ehuru hon war något för starkt bygd för att kallas wacker efter de högre klassernas mening med detta ord. Twå poper närmade sig efter en stund till henne wid kyrkodörren och begynte sin sång och sina böner, och på hwarsin sida om henne ställde sig hennes faddrar. Efter en fjerdedels timmas bön och sång, lemnades henne af hennes ena fadder ett fint musslinslintyg med ett nedåt ryggen hängande bredt rosenfärgadt sidenband, hwilket hon skulle ikläda sig sedan hon först aftagit sin tunna judiska drägt. Begge poperna ställde sig nu framför henne och gjorde sig derwid så breda som möjligt, hwarpå hon med liten hjelp lät den ena klädebonaden falla på samma gång hon pådrog den andra. Sådant låter sig ock med liten behändighet ganska wäl göra, utan att stöta anständigheten, till och med utan att hafwa ett par poper till skygglappar. Derpå wisade man henne den barmhertigheten, att skjuta ett par skor till henne. Nu förelästes henne ett slags trosbekännelse, hwilken hon eftersade, hwarpå hon framsladdrade några böner, alltsammans på gammal-slavisk dialekt, som är kyrkospråket i Ryssland. Detta, omwexlande med bön och sång, räckte wäl också en fjerdedels timma.

Uppe i koret sågs ett stort kar med watten, på hwars rand 4 smala, hwita waxljus woro fästade, och på wenstra sidan hwarom stod en pall, liksom till att klifwa upp på. Slutligen drog sig den nyomwända jemte poper och faddrar upp till koret, och alla åskadarne följde med, för att bewittna hwad som följa skulle. Den tjenstförrättande popen sjöng wid karet, och blåste i kors på wattnets yta, så att allt häntydde på en nära förestående werklig neddoppning. Derpå blefwo twå brädskärmar framburna och ställda i en halfkrets omkring karet. Innanför dessa löswäggar insläpptes utom den nyomwända äfwen poperna och de qwinliga faddrarna. Alla manliga åskådare wisades tillbaka. Då skärmarna ej slutade tätare, än att temligen stora öppningar funnos dem emellan, war det likwäl lätt för de fruntimmer, som wille göra sig omaket och gå fram, att se det mesta af hwad som föregick. Slutligen hörde wi ett sqwalpande och ett owilkorligt ljud af hu! hu! hu! samt strax derpå tre starka sqwalpningar, hwarwid wattnet i stor mängd rann öfwer golfwet. Ett par minuter sednare blefwo skärmarna borttagna, och wår judinna stod der frisk, röd och hwit som en kraftig