64
landtros, med hyn ytterligare uppfriskad af det kalla badet, samt wattnet drypande från hår och ansigte. Lintyget war likwäl torrt, utom der det fastnat wid de mera framstående delarna af den wåta kroppen. Nu blef det åter läst och sjunget öfwer den stackars wåta, darrande qwinnan. Med en pensel, doppad i den heliga oljan, skref popen ett kors på hennes panna, på hwartdera ögat, på bröstet, så djupt ned som anständigheten tillät att blotta det, på hwardera handleden samt fotwristen. Denna smörjelse skulle sannolikt beteckna, att härmedelst skulle hennes tankar, hennes sinnen, känslor, handlingar och wandel inwigas åt Gud. Dessa sinnebildliga ceremonier woro således ganska wackra och betydelsefulla. Nu lade man slutligen en stor blå atlaskappa öfwer hennes axlar och lemnade henne skorna tillbaka, hwilket war ganska behöfligt, då det werkligen erfordrades en berghelsa, att uthärda denna långa förrättning, aldrahelst som ceremonien räckte ännu en qwart. Ett par af de närwarande fruntimren, med hwilka wi woro bekanta, sade, att hon werkligen warit i wattnet och tre gånger doppat ned hufwudet. Huruledes hon kom ut och i wattnet, och om hon werkligt doppade ned hufwudet eller det nedtrycktes af poperna, wille jag ej fråga fruntimmerna om, hwarföre jag blott kan berätta hwad jag såg och hörde, och får öfwerlemna åt läsarens inbillningskraft att fullända taflan.
Resa från Tobolsk. — Iwan Schlau. — Beswärlig resa i en sibirisk winter. — Sibiriska bönders härdighet och godmodighet. — Wistandet i Tomsk. — Beskrifning på ett sibiriskt köpmanshus.
Den 12 December 1828 besökte wi öfwerstlöjtnant Hirsch, för att taga afsked af wåra älskwärda wänner, och träffade här familjen Fiandt, samt flera af Hirsch’s dagliga gäster. Dessa goda menniskor hade blifwit så wana att nästan dagligen se oss, att wår afresa werkligen kostade på dem. Wår nye tjenare Schlau, hwilken jag redan omnämt, medföljde äfwen på denna wår färd, och ådagalade under resans lopp, att han med rätta bar namnet Schlau (slug, listig). Han fann på att kläda sig som en kossak-underofficer, i en blå rock med silfwersnören om kragen, och för att fullborda kostymen, lånade löjtnant Due honom en sabel. Sålunda utrustad, ingaf han bönderna en ofantlig wördnad och kände sig utomordentligt lycklig i sin närwarande
