ställning. ”Früher,” sade han till Due, ”hatte ich nur ein Gott und ein Hemd; jetzt habe ich drei Hemde und bin gut gekleidet; das habe ich meinen gütigsten Herren zu danken.[1] Han wille gerna följa oss hela werlden om, tillade han; men detta lät nu icke göra sig. Som han hade warit flera år i Sibirien, kände han noga till alla förhållanden och wisste alltid att reda sig. När wi om aftonen kommo till en by och wille stanna der öfwer natten, frågade han strax efter Desätniken[2] och tillsade honom att anwisa oss bästa qwarteret i byn, hwilket wanligtwis war det rum, der domaren bodde under sina tingsresor, hwilket öfwerallt war renligt och warmt. Denna plötsliga öfwergång från sibirisk bonde till en tjenares rang, från en smutsig fårskinnspels till en med oäkta silfwergaloner prydd kossak-underofficers-uniform, från en trasig, smutsig, till tre hela och rena skjortor, från belägenheten att befallas och få prygel, till den att befalla och gifwa prygel (ty en kossak-underofficer är en betydande person bland ryska bönder), bragte i dagen en af hans mindre berömwärda sidor, i det han skröt och ljög för bönderna, så att det stod herrliga till. Löjtnant Due gjorde han till generallöjtnant, mig till Gud wet hwad. Bönderna stodo derföre med mössan i hand för honom och kallade honom Wasche Blagorodie (hans wälborenhet); för oss sprungo de som kakerlacker och kallade oss Wasche Wysoko-Blagorodie (deras högwälborenhet) eller till och med excellens. Då jag fåfängt förbjöd honom detta, hotade jag att knappa in på den penninggåfwa, som blifwit honom lofwad, och att wid hans afskedande gifwa honom ett dåligt betyg; och detta hade ändtligen åsyftad werkan.
I Ryssland spännas alltid 3 hästar i jembredd med hwarandra framför wagnen, hwarwid den starkaste sättes i gaffeln, för att styra wagnen, och de twå andra på sidorna draga i linan. Men är wagnen tung och wäglaget swårt, så spännas ytterligare flera hästar, förmedelst draglinor, framför dessa. Då det hade fallit öfwer en aln snö och wåra tunga wagnar på de grofwa medarna stöto en stor massa snö framför sig, liksom en snöplog, så spände bönderna 7 och ofta 9 hästar för wår wagn.
