mera praktiskt duglig. Den 5 Januari ankommo 6 färdskrindor, hwardera lassade med 18 stora i getskinn insydda lådor blom-te, från hennes man i Kiachta, som är ryska gränsstaden närmast den kinesiska köpingen Maidmadschin. På ett par timmars tid afsände hon hela denna karavan widare på wäg till Nischni Nowgorod. Sedan detta war werkstäldt, kom hon in till mig och skänkte mig 4 stora kinesiska äpplen (kitoiski jabloki som hon kallade dem). De sågo swarta ut och woro stelfrusna som stenar, då de anländt med tekistorna från Kiachta och således under ett par månaders tid warit utsatta för öfwer 30 graders köld. På hennes råd lade jag dem i friskt watten, och då de efter någon stunds förlopp hade förwandlat så mycket af detta element, som kunde rymmas i en stor kruka, till is, och blifwit lösgjorda från denna, wisade det sig, att det war ett slags mycket stora, owanligt söta och saftiga bergamotter, hwartill det södra Europa knappast kan frambringa maken. I hela Sibirien wäxa inga trädfrukter; icke för att ju icke sommaren är warm nog, utan emedan wintern är så sträng, att trädrötterna skadas af frosten. Alla dylika frukter måste derföre ditföras från Buchariet eller från Kina (Kitai, som ryssarne kalla landet).
Eftermiddagen den 12 Januari kom löjtnant Due tillbaka från Narym och medförde åtskilliga sällsyntheter, bland annat några zobelskinn samt twå kindtänder och en huggtand af det före syndafloden lefwande, elefantslägtet tillhörande mammuth-djuret. Kindtanden war större än en bra stor bulle och huggtanden liknar elefantens, fastän den är betydligt större. Då hela nejden ända från ural-bergen till Krasnojarsk är så stenlös, att inwånarne på hela denna sträcka, hwilken måhända är lika stor som hela Europa, knappast i hela sitt lif sett en naturlig sten, så anwända inbyggarne mellan Tomsk och Narym dessa kindtänder, hwaraf det utmed flodstränderna finnes en hel mängd, till sänken på sina fiskgarn.
Följande dagen, som war ryssarnes nyårsdag, kom en hop julbockar till wår wärdinna, som öppnade dörren till wårt rum och släppte dem in till oss, för att de skulle få beskåda wåra instrumenter. Fruntimmerna hade blott ett hwitt flor för ansigtet; ty masker finnas här icke, utom sjelfgjorda af papper. Den 15 Januari wid middagstiden sade wi wår wänliga och wälwilliga wärdinna farwäl, tackade för hennes gästfrihet, kysste henne på handen och fingo efter rysk sed i utbyte en kyss på kinden. Medan wi gjorde oss färdiga till afresan, slog hon upp dörren, som från stora salen ledde till wårt rum, och lutande hufwudet mot
