Sida:Resa i Sibirien.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

74

dörrposten, betraktade hon tyst, med ett allwarligt, orörligt ansigte, måhända med en liten anstrykning af wemod, wårt bestyr med att påtaga pelsar och utanstöflar. Nielsen, hwilken här kallades André Iwanowitsch, och war den som sist lemnade rummet, räckte hon handen, och pekande på det nedsmutsade golfwet, lät hon honom förstå, att det måste undergå en grundlig skrapning, innan rummet komme i sin wanliga ordning igen. Också han war smått rörd af afresan, ty han hade warit gynnad af Stepanida och tjenstwilligt blifwit biträdd i sina sysslor af hennes folk. Han gjorde samma anmärkning, som jag hade gjort, att en allwarsam min klädde henne bäst. Då wi gingo ned till åkdonen, kastade hon en kappa på sig och sprang ut i förstugan, för att ännu en gång nicka farwäl åt oss. Wåra mammuths-tänder jemte flere andra saker qwarlemnade wi hos henne till wår återkomst.


XIV.

Inträdet i östra Sibirien. — Krasnojarsk. — Guvernör Stepanow. — Förslag att resa till Turuchansk. — Tungusisk Schaman. — Den mongoliska skyddsguden Schigemune. — Buddaismen.

Den 18 Januari, som war ryssarnes ”heliga tre konungars dag”, anlände wi wid middagstiden till en bondes hus, som emottog oss mycket wänligt, och som de just nu skulle äta, tillbjöd han oss att deltaga i deras måltid, hwilken bestod af fiskpudding, fläsk och kål, gåsstek samt slutligen pannkakor och öl. Detta war en lika wälsmakande som kraftig måltid, för hwilken de ej wille taga någon betalning, utan läto oss fara widare med den wanliga tillönskan: ”Gud gifwe er en lycklig resa”. Följande dagen ankommo wi till den lilla staden Atschinsk, der wi uppehöllo oss dagen öfwer, och erhöllo besök af borgmästaren, som war född i lill-Ryssland af tyska föräldrar, och på ett behagligt sätt öfwerraskade oss med att tilltala oss på tyska. — Från Atschinsk begynner det Jeniseiska guvernementet, som utgör östra Sibirien och det bebådade sig genast på ett behagligt sätt. Wi funno nämligen folk sysselsatta med att utjemna de stora gröppena i snön, men i synnerhet återsågo wi med förnöjelse de stora, rymliga, ljusa gästgifwerierna, der den resande om aftonen kan räkna på att finna ett stort, warmt och trefligt rum, hwaröfwer han sjelf kan befalla, så länge han uppehåller sig der, utan att beswäras af någon wärd. Resan war behaglig; ty himlen war