Sida:Resa i Sibirien.djvu/86

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs

76

tjenade wid armén mot turkarne. Hans hustru, som följt med barnen, dog under wägen i Jekatharinenburg. ”Sibirien kan wara intressant nog för en kort genomresa,” yttrade han en gång, ”men att blifwa der för beständigt, är tungt. Man känner öknen, man saknar wetenskap, konst och menniskor, hwilka känna som wi och förstå oss.” Och deri gaf jag honom rätt.

En gång frågade han mig, om jag ej wille resa till Turuchansk, en liten stad wid floden Jenisei, nära polcirkeln, hwarpå jag swarade, att jag ej trodde att det läte sig göra, till följe af de stora wanskligheter, hwarmed jag ansåg en dylik färd förknippad. ”Åh,” utbrast han, ”hwad är omöjligt för er, med de medel som stå er till buds? Jag har sjelf warit i Turuchansk för ett par år sedan, och skall följa med er. Det är en intressant resa, hwilken göres i ett fartyg på 10 dagar utför floden och på lika många dagar uppför den igen. Man spänner menniskor eller dragare för båten och de draga den mot strömmen. På det wiset kan man wara tillbaka inom en månad.” Denna möjlighet war mig ytterst kärkommen, då denna led just war den, på hwilken jag helst önskade utsträcka de magnetiska iakttagelserna så långt som möjligt mot norr, och den war anledningen att jag från Irkutzk sedermera satte denna plan i werkställighet.

Samma dag lät han för oss uppföra ett högst märkwärdigt skådespel. Han hade i sitt hus en tungusisk pojke, och en gammal tunguser hade kommit för att helsa på denne. Wid middagsbordet gaf guvernören befallning att dessa begge skulle ikläda sig sina tungusiska helgdagsdrägter och komma in. Efter slutad måltid inkommo de i de mest fantastiska drägter man kan tänka sig. Gossen hade ett stort praktfullt pilkoger på ryggen med långa pilar i och en stor båge i handen; på hufwudet bar han en rund pickelhufwa, wackert utsydd med swarta och hwita perlor. De woro tatuerade[1] på begge kinderna med swartblå punkter. Den gamle hade en Schamans eller hexmästares drägt, och hade i handen en stor trolltrumma eller tamburin. På denna slog han med en gammal utnött skoborste, hwilken skall wara det riktiga redskap, hwarmed detta instrument spelas, i det han än slog med trädet, än med borsten på tamburinen, hwartill han sjöng en tungusisk trollsång, hwilken för wåra öron lät som de oartikulerade ljuden af ett wildt djur. Derjemte wrickade han

  1. Tatuera kallas då man förmedelst målning eller punktering och derpå följande ingnidning med åtskilliga färger bildar figurer på eller i menniskohuden.