Sida:Resa i Sibirien.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

82

att kinesernas marknad i gränsstaden Maimatschin, med dess till flere millioner rublers wärde uppgående och förnämligast i zobelskinn och te bestående byteshandel mellan kineser och ryssar, inledes förmedelst en storartad tre dagars fest i första dagarna af kinesernas hwita månad, som börjar ungefär i medlet af Februari. För att beskåda detta efter beskrifning märkliga uppträde, äfwensom för att utsträcka iakttagelse-kedjan åt detta håll så långt mot söder som möjligt, beslöto wi oss för att resa dit. Wi åkte den 12 Februari mot söder längs Angara, och derpå öfwer den wid öfwerfartspunkten 55 werst breda Baikal-sjöns tillfrusna wattenspegel, hwarpå isen wisade sig hafwa en tjocklek af 3 fot, men likwäl war så genomskinlig, som det renaste glas, så att man på mindre djupa ställen kunde se de minsta föremål på botten och är rädd att gå på den, då det ser ut som ginge man blott på en spegelblank wattenyta. Baikal-sjön har formen af en skära, som månen 3 dagar efter nytändningen, och en längd mellan spetsarna af 550 werst; största bredden är ungefär 85 werst. Längs norra kusten löper en bergskedja af måttlig höjd, och en liten flotta af kejserliga fartyg anwändes sommartiden att underhålla förbindelsen de kringliggande orterna emellan. Himlen war djupblå och i det klara solskenet glindrade de med rimfrost fullsatta barrträden på sjöns båda stränder, som om de warit öfwersållade med diamanter. Genom städerna Werchne-Udinsk och Selenginsk kommo wi den 15 Februari till förra ryska gränsfästningen, nu staden Troitzo-Sawsk, som ligger 4 werst från gränsstaden Kiachta, och inhystes hos kossakernas höfding, Iwan Philippow Ostrowski, en efter omständigheterna temligen bildad man, som förstod mongoliska, och hade åtföljt den ryska beskickning, som hwart 10:e år afsändes till Peking[1].

Dagen efter wår ankomst gingo wi på aftonen till Kiachta och derefter widare till det blott 300 steg derifrån belägna Maimatschin, för att tillfredsställa wår nyfikenhet efter att se en kinesisk stad[2]. Gränslinien mellan ryska och kinesiska området, är blott antydd genom några halfruttna spanska ryttare. Nog hade wi wäntat att få se en underlig syn, men wi blefwo dock öfwerraskade, då wi kommo till stadsporten och sågo framåt den långa smala gatan. Twärsöfwer gatan, från hus till

  1. Numera, efter sista kriget, hafwa de europeiska stormakterna ständiga residenter i Kina, äfwensom ryssarnes gräns mot Kina blifwit utsträckt ända till Amurfloden.
  2. Kineserna kallas af ryssarna för Kitaiski, hwilket skall betyda slaver; sjelfwe kalla de sig Kitanetz.