men biörk och rönn ökte sig alt mer, ju närmare thet led til myrorne och mindre åt kullarne, dock altid korta, qwistiga och smala. Biörken syntes af twenne slag, thet ena som hade små blad, til skapnaden såsom andra biörkelöf, thet andra hade nog större blad, tiockare, krusigare och lika som fetare, samt skapnaden emellan biörk- och krusbärslöf: en och annan Hägg blefwo wi ock warse, men woro alla i år utan bär.
Et slags buskar wäxte i myrorne som kallades myr-ris med raka stielkar utan qwistar, trädet fast, barken grå wid roten såsom wide, brunare åt spetsen såsom ung biörk, bladen tätt wid stielken, såsom på kungsbärs buskar, alt 3 och 3 tilsammans, til skapnaden såsom trinda små wäplingsblad.
Marken bestod i skogen något af gråbärg, mäst af stenrös med måssa öfwerwuxen, warandes merendels grundjorden, ther then framlyste en fin brun sand. Jorden under the i skogen belägne myror war jemwäl af sand; then therpå wäxte rödmåssan och af lapparne kallade swartmyllan, eller rättare sagt gyttian, hwar til then understa måssan war förwandlad, fants åtskillig, somligstädes 1
