Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/110

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

qwarters diup, somligstädes 2 alnars, och thes emellan kanske ock på många ställen diupare, emedan wi ej hinte på alla the ställen wi öfwergingo giöra försök, mindre gingo til alla; ty then otroliga myckenhet mygg och knott, som i myrorne finnes, ökte mycket wår längtan at komma fram och hwila wåre i stenrösorne och myrewatnen ömgiorde fötter.

Then uti fiällen warande knott är ymnigare än then som uti Åsehle Sokn synes och är så wida utaf annan beskaffenhet, at theras fötter och kropp äro gulare och theras bett förgiftigare: The tränga sig igenom florshufwan och är nästan omöjeligit at kunna wackta sig för them: theras bett äro wärre än myggors, och blifwer ther efter gemenligen en liten swart fläck, som sedan slår up uti kula.

In emot thet granskogen tog en ända, wiste sig en frodig gräswäxt uti stenig mark, många gräsörter kände wi intet, men af them wi kände woro hårdwalls hö, tåtål, dock tunt, stora tiärblomster, Järgia, liusgräs, åkersyra, frösyra, harsyra, myckenhet af blad, något lika Lilium Convallium, men aldramäst grodblad. Enebuskar funnos här jemwäl, men