Hoppa till innehållet

Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/116

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

112

andra granskogs backar wi genomwandrat, nemligen stenrös och myreland.

Bergen härstädes gå intet uti en rygg, utan hänga ihop såsom håltufwor i en sanker äng och thet kan man säga ej allenast om fiällbergen, utan ock om bergen uti myrelanden, finnandes jag för min del ingen annan åtskilnad them emellan, än högden med the förändringar, som theraf följa, ty båda slagen bestå af lika grundjord, myckenhet af källor, och ther ibland them som flöda nog starkt, at drifwa et par qwarnstenar: både hafwa the i sina dälder små siöar, eller stora wattudammar och myror, hwarutur tämmeligen strida rännillar flöda til the nedrigare fisksiöar.

På fiällbergen ligger altid snö uti stengropar, som Åsehle boarne kallade grubbar, hwaraf följer, at omkring alla fiäll, och ibland nära up til högsta kullan synes käll-ådror. Thet synes, som man skulle kunna sluta at någre om icke alla af thesse källor hafwa sin ursprung af then om wintren fallne snön, antingen i thet han smälter, eller af thet watnet, som af snön smält och emellan sand och stenar ligger uti giömmo i berget, emedan på åtskillige ställen fants huru watnet,