Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
113

som tilförene i år runnit utföre berget uti sanke ställen emellan stenarna tagit sin början ifrån någon stengrubba, men nu woro rätt så torra, som sielfwa stengrubban. At somligstädes emellan klapperstenen på stora fiällen finnes swartmylla til någre göpnar, säger jag, utan at begripa orsaken, om icke then tjtfallande snön, sådant medförer, och lemnar efter sig swartmylla wid silandet igenom sanden.

Sanden är härstädes hwit och helt fin, ibland som et dam och blifwer wid wåtwäder så hård, som lera. Stenarne på fiällen bestå merendels af fin sandsten, dock hafwa the som ligga i dagen blifwit så hårde af wädret, at the äro nästan som flinta. Här finnes stenar til anseende som kalksten, men lika hårde som the andre. Åtskillige stenar som hafwa utseende af klar Alabaster, men hårdare än flinta utan at wara Kiessel, en stenart lik blodsten, swart och grå schiffersten, med många flera arter, hwaraf somlige syntes hafwa likhet med järnmalm, men thet war dock ej annat än Kiessel och Quartz, som satt fläcketals utan strykning och gång uti gråstenarne.