Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/119

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
115

Hwarest thesse stå tilsammans, syntes frö wara wäxt på henne, men ther the ej woro blandade, syntes inga frö. Ehuru kortwäxte the ock äro, så trifwas och fröa the sig härstädes så wäl, fast än the wäxa mycket låge och likasom tryckte til marken, så at jag lätteligen retades at tro theras rätta hemwist wara uti fiällen, ty i the södrare Länder lärer sällan thenna tiden finnas, thet widet hafwer mogna fröen, samt ock at hela Ångermanna åen utaf thetta widet ymnigt wäxer ther som åen öfwerflödar, men sällan på andra ställen, hwaraf slutas at watnet efter hand medfört thes frö.

Jordarten uppå granbackarne är mäst sandig, och ibland kan man få se något hel tunn swartmylla emellan stenarna. På the södrare sidor finnes jemwäl någorlunda gräswäxt, dock ju längre neder ju bättre, särdeles myckenhet af Järgia och syror, them Lapparne nyttia til spis, förwälda och blandade ibland Renmiölken sedan then blifwit kokad.

I klart wäder steg så mycken dimba utur Fiällspitsarne och thes källor, at solen enär then nalkades til Horizonten icke mer synas kunde, och middagstiden hindrades ifrån klart skien, ehuru luften