Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

114

På the höga eller fiällbergen wäxer som ofwan förmält är ingen skog, på the nedrigare eller granbackarne och uti dälderne wäxer ömkelige granträd, hwaraf wi låto afhugga then största och wackraste. Wi sågo then war efter kårorne 246 år gammal, thes längd 16 alnar och hela diametren wid roten efter åkermätnings Scalan 1850 delar eller 9 ¼ Geometriska tum, qwistarne woro likasom wridna åt söder, och nedblickade emot jorden, hwilket förmodeligen lärer komma utaf nordanwädrets starka snöfall. Thetta träd war emot toppen spitsigt och för öfrigt sielfwa trädet ganska löst. Jordarten ther thet träd wäxte bestod af sand. Thesutom syntes äfwen korta och trubbiga Biörkar samt Rönnar, hwilka gemenligen förtorkas eller af wintren förderfwas, sedan the kommit öfwer 9 alnars högd. Några bruna Enebuskar jemte Wide får man här se, at hwilka thet senare märkeligen therstädes teknar Könen, i thet Mas har gröna släta skinande blad, men Foemina gråaktiga och ludna, när barken af maribus med knif afskafwes, liknar thet Scherpi, nyttias af Lapparne til blöjor åt sina waggebarn, til silklutar, at fylla i wida skor ꝛc. men Foeminæ bark, är för sträf och frän.