Sida:Resa igenom Wäster-Norrland 1743.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

bouteille, dock icke surnade, utan hölt sedermera at kokas.

En Renko miölkar äfwen som andre boskaps creatur mer om sommaren än om wintern, och är thet mästa then miölkar et qwarter. Renen drifwes i wall, sedan Renkon blifwit miölkad, och nosgriman af kalfwarne tagen intils middagstiden, tå drifwas the hem och ställes i fållor, ungefär klockan 5 drifwes the åter ut intils mörkret, så ställes the åter wid kåtan i sina renwallar och bindes på kalfwarne en nosgrima med taggar, som hindrar them at dia ut then miölken, som Lappen wil hafwa til sin föda. The äro så wane at stå stilla i sine renwallar så at knapt någon stängsel betarfwas kring om them, och gå the intet ur sin stängsel innan theras wallhundar gå förut och en af skiällboskapen (emedan uti en drift finnas många så Oxar som Kor, hwilka hafwa små klockor om halsen) blifwer utledd, men tå löpa the ock såsom löse och late Scholæ-poikar. Är sommaren mycket het, så wallas the om nätterne, undantagandes midnatten och stå hetaste dagen, tå eld giöres omkring them til at fördrifwa mygg, knott och kurtma.

En del af miölken kokas straxt up,