folkrika Län; ty en stor del af marken består af ofruktbar nog stenig sandmark, öfwer hwilken matjorden war uppå högderne en tum tiock, sällan mera, så at, i fall skogen blefwo afrögd, föga förhoppning gifwes til en mödan lönande gräswäxt, dock tror jag at som mångestädes funnos dälder, hwarest wäxte ej allenast mycket, fast än groft gräs, utan ock frodwäxta Ahle- Biörk- och Runnträd, samt widebuskar, så skulle thesse ställen kunna giöras mera bördige och nyttiga, om allenast en större myckenhet af Folk funnes, än then som hinner syslesättias med swahlulandens och the öfrige få ängiars bärgsel.
Födan och utlagor förwärfwar Folket sig något med åkerskiötsel, spannemåls afsalor samt fiskie, något mera medelst boskaps skiötsel, smör och ostsälgning, på somliga ställen med foror wid Bruken, men mäst med linsådden, hwaraf theras flitiga Qwinfolk spinna och wäfwa stadiga och jemwäl tämmelig fina Lärfter; Hampa sås ock på många ställen i Wester-Norrland, hwaraf Buldander förfärdigas, just icke så god som then nu wäfs i Stockholm, men likwäl kan, och wärkeligen nyttias
