theras förnämsta sådder. Linet sås här ej allenast på swahleland och the ställen, som upplöjas til ständig åker, utan ock hwarest lerjord är på sielfwa then wanliga åkren och wäxer frodigt och långt.
Giödslen kiöres ej ut om Sommaren, ty tå står säden på åkren: ej om Hösten, ty tå skola Creaturen afbeta stubb med mera, utan om Wåren uti sista föret, therutaf winner jorden at sommarhettan ej utsuger musten innan then blifwit nedkiörd, och at winterkiölden ej utlakar. Om Wåren sedan giödslen blifwit samlad, är then ej brunnen, ej så stark, men mera til lasstalet, förthenskul giödes ock åkrarne tunnare och oftare; kan ej eller then obrundna dyngians fetma så snart nedsilas uti then lösa sandjorden, som om then woro wäl brunnen och thes salt således lätt af regn och wårwattn uplossad: dock finner man här i orten at åkren giödes nog ofta, ty här är liten åker emot nog äng, hwaraf thet kommer at säden wäxer för frodig, blir sent mogen och fryser ofta af; thesutan tycker Landtmannen at han har större båtnad af swedieland.
