upbrukande, utan gifwa sig til Båtsmän. Uti wiss måtto kunde jemwäl thesse giöra Riket gagn om icke wanligit woro at sedan Bondedrängen lärdt uppå Norrlands skutorne blifwa god Båtsman, betingar han sig i Stockholm på the Fartyg som segla utomlands, hwarwid mera är til at winna, kommer han utomlands, så händer oftast at han begifwer sig i tienst på främmandes Fartyg och sedan ser han sällan eller aldrig sit Fädernesland.
Nog äro hälsosamma Förordningar utkomne som förbiuda Folkets flyttande utur thetta Län, men hwad förmår Förordning, när hwar mans egennytta retar eftertankan til thes lurendrejande? och hwad upsikt kunna få Embetsmän hafwa uti et så widlöftigt land? så länge et sår är i menniskio kroppen oläkt kan skälfwosoten igenom ingen läkedom botas: så länge widebusken har sin rot i jorden, så hielper intet hwad han tophugges.
I en fri Regering kunna aldrig the Förordningar efterlefwas, som hafwa smak af twång. Här ligger siukan uti Bondedrängens förtwiflan tå ej mer än en son får nytta af sit arbete om han
