brukar sin Faders jord; the andre sönerne måste tänka på annat näringsätt, hwaraf landet har minsta båtnaden. Men på hwad sätt thetta kan botas, utom hwad jag redan förmält, är ej mitt giöromål; mit är här endast at berätta hwad jag anmärkt om folkets och landets art.
Then wanliga frosten lärer utan twifwel warit en af the gamlas bewekande orsaker, hwarföre Byarne blifwit på högder anlagde, och at redan the gamle thet giordt är bewisligit, dels af små ättebackar som på många ställen finnas wid byar, dels af en del Kyrkiors belägenhet.
Frosten och then theraf timande misswäxt har ock nödgat Folket at skaffa sig annat til föda, the hugga kull Tallar, skala af then bruna barken, sedan afflå the then hwita som är näst til trädet, then the på Hässior torka och sedan hemkiöra, badstugutorka och mala, wid goda sädesår tienar then til god spisning åt swinen, wid misswäxt-år blandar then wälmående bark och korn tilsammans til bröd, men then fattiga blandar bark och agnar, som jag med egna ögon sedt bakas och ätas, ja ock sielf kiändt thes fräna och torra smak. Dock är Folket starkt och
