Landtmannen, som en annan warit wan at handla med. Men händer thet at Bonden säljer en gång åt en annan, så wedersakar then Kiöpmannen han förr handlat med at mera kiöpslaga med Bonden, och förföljer sin medborgare med alt thet agg och skada, som en Krämare åstadkomma kan.
Ehuru thetta hafwer mycken osmak af Monopolium, så är dock Borgaren i thessa Norrländska Städer mycket til ursäktandes, ty han sielf hafwer hit intils warit et dylika twång underkastad, emedan han ej på något annat ställe än i Stockholm fått afsättia landets producter och återhämta retourer. Sedan Riksens Höglofl. Ständer nu uphäfwit thetta twång, får man se om Landtmannens öde blifwer blidare, utan at många Ståndspersoner som sielfwa se sit bästa och kunna handleda Almogen flytta tit up, och at Städerne få någon tilökning af Borgare, som äro mera wane wid en rätt handel än wid slikt krämerij. Kan skie jag felar i mit begrep om Krämarenamnet, men med Krämare förstår jag en sådan Kiöpman, som ej bryr sig om annat än warornes pris-courant, på twå åtskillige ställen, och
