- Av herr Hansson i Vännäsby, angående rätten att tillvarataga
skogsbär.
Frågan om rätten till vilt växande bär har upprepade gånger varit
föremål för riksdagens prövning. Såväl 1899 som 1908 väcktes motioner
1 ämnet med begäran om utredning, vilka dock icke vunno riksdagens
bifall. Emellertid upptogs redan strax efteråt spörsmålet om skogsbären av
lagberedningen i dess arbete på ny jordabalk. I det på sin tid framlagda
utkastet till sådan hade det ej synts beredningen riktigt att utan vidare
lagfästa uppfattningen att envar hade rätt att på annans mark plocka
bär och andra dylika naturalster. Å andra sidan ansåg beredningen icke,
att det borde ifrågasättas att alldeles bryta med den hävdvunna
uppfattningen och obetingat förbehålla skogsbären åt ägaren. Vid 1913 års
riksdag framhölls i anledning av väckt motion, att åtminstone i de sydligare
delarna av landet, där skogsbären tillades ett jämförelsevis högre värde,
rättsuppfattningen vore på väg att förändras i riktning mot ett starkare
hävdande av jordägarens anspråk på att skogsbären tillkomme honom i
likhet med andra alster av hans jord samt att han för den skull borde
äga att utan intrång av andra tillgodogöra sig desamma. Efter
hemställan av lagutskottet avlät riksdagen även en skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning, huruvida och i vilken omfattning ägare
och innehavare av jord kunde beredas skydd mot tillägnande av å
deras mark växande vilda bär, samt om framläggande för riksdagen av
förslag till lagstiftning i ämnet. Denna riksdagens framställning
föranledde utarbetande inom justitiedepartementet av ett utkast i lag om
rätt till bärplockning och tillvaratagande av vissa andra naturalster.
Ärendet överlämnades sedermera till vissa sakkunniga, som år 1919
tillkallats för att biträda vid fortsatt behandling av frågan om ny
jordabalk. Emellertid förordnade Kungl. Maj:t år 1922, att det åt dessa
sakkunniga anförtrodda utredningsarbetet skulle vila, och det har
sedermera icke återupptagits. Vid flera tillfällen hava nya framstötar gjorts
av riksdagen men på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut ej lett till
några positiva resultat. En ny synpunkt i bärfrågan har emellertid
tillkommit. År 1928 hemställde riksdagen i anledning av väckt motion,
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående sin beräkning
av tiden för skörd av lingon samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill utredningen kunde föranleda. År 1930 framlades proposition
enligt vilken Kungl. Maj:t skulle, därest förhållandena sådant påkallade
till förhindrande av att lingon plockades innan de uppnått lämplig
mognad, äga att på framställning av hushållningssällskap och landsting
