Sida:Riksdagen 1935 32 häfte 13.djvu/2

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

skattning icke lämpligen äga rum, innan den anläggning, för vilken expropriationen sker, längre fortskridit, äge rätten på framställning av part låta anstå med tillsättande av nämnd.



Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.



2) Lag
om ändrad lydelse av 33 $ stadsplanelagen den 29 maj 1931 (nr 142).


Härigenom förordnas, att 33 $ stadsplanelagen den 29 maj 1931 skall erhålla följande ändrade lydelse:

33 §.

Är fråga om marks avstående till gata eller annan allmän plats, skola de särskilda bestämmelserna i 78 § första stycket och 79 § lagen om expropriation äga tillämpning.



Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.



I fråga om de skäl, som föranlett förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Genom förevarande proposition föreslås ett förenklat förfarande för vissa fall av expropriation av nyttjanderätt till mark för allmän väg. Förutsättning härför är, att Kungl. Maj:t vid prövning av ansökan om rätt till expropriation finner att expropriationen för viss fastighet icke medför avsevärt intrång. Då äger Kungl. Maj:t, på framställning av sökanden, förordna, att i fråga om rätt till ersättning samt ordningen för ersättningens bestämmande stadgandena i lagen om vägrätt den 16 maj 1930 skola äga tillämpning.

Enligt lagen om vägrätt gäller att vederbörande fastighetsägare, vid frivillig eller presumerat frivillig upplåtelse av nyttjanderätt till mark för allmän väg, för upplåtelsen och annat intrång som orsakas av vägens byggande eller begagnande är berättigad till ersättning av väghållningsdistriktet, där ej avtalats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning ej skall utgå. Enahanda rätt till ersättning för intrång tillkommer innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt i avseende å fastigheten som upplåtits innan marken togs i anspråk. Innehavare av fordran, för vilken fastigheten svarar vid tiden för markens tagande i anspråk, njuter mot avskrivning å fordringshandlingen ersättning av väghållningsdistriktet för förlust som genom vägrätten uppstått å fordringen.