Beträffande bestämmandet av ersättningsbeloppen gäller i fråga om ersättning till fastighetsägaren, att hänsyn skall tagas till vad väghållningsdistriktet utgivit eller kan antagas bliva skyldigt utgiva till annan sakägare. Medför vägens framdragande jämväl nytta för fastigheten eller för särskild rätt i avseende å denna, skall ersättningen till fastighetens ägare eller annan sakägare jämkas med hänsyn därtill. Överenskommelse beträffande ersättning äger giltighet jämväl mot den som efter det marken togs i anspråk förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten. Där ej överenskommelse träffats om ersättning, skall den som vill framställa ersättningsanspråk anhängiggöra sin talan om han är innehavare av fordran inom tio år och eljest inom två år från det vägen färdigställts över fastigheten. Talan instämmes till rätten i den ort där fastigheten är belägen. Det står jämväl väghållningsdistriktet öppet att få frågan om ersättning prövad enligt vad nu sagts. Rätten äger utse två gode män att efter syn å marken avgiva yttrande i målet med förslag till ersättning åt envar sakägare. Väghållningsdistriktet är pliktigt vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet såvitt ej rätten med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.
Enligt vad i propositionen föreslås skola nu berörda bestämmelser i lagen om vägrätt tillämpas jämväl vid expropriation av nyttjanderätt till väg där Konungen meddelat sådant förordnande som förut nämnts.
I propositionen föreslås vidare, att Konungen vid dylikt förordnande tillika skall utsätta viss tid inom vilken marken, på sätt i 1 § tredje stycket vägrättslagen är stadgat, skall hava tagits i anspråk, vid äventyr att expropriationsrätten upphör. 1 $ tredje stycket vägrättslagen föreskriver, att mark anses ha tagits i anspråk, då vägens sträckning över fastigheten blivit genom renstakning eller eljest tydligt utmärkt och vägarbetet påbörjats å fastigheten.
Har sådant förordnande som avses i propositionen meddelats, skall den exproprierande vara berättigad att utan ställande av pant eller borgen genast taga marken i besittning.
Propositionen innehåller i övrigt endast vissa redaktionella jämkningar i 79 § lagen om expropriation och 33 § stadsplanelagen.
Utskottet har vid sin granskning av propositionen ej funnit anledning till Utskottet.
erinran mot densamma och får hemställa,
Stockholm den 12 mars 1935.
På första lagutskottets vägnar:
A. ÅKERMAN.
