Andra kapitlet
CLAUDE FROLLO
Och Claude Frollo var verkligen ingen alldaglig människa.
Han tillhörde en av dessa medelklassfamiljer, som man på det föregående århundradets lättvindiga språk omväxlande kallade den högre bourgoisien eller den lägre adeln. Denna familj hade efter bröderna Paclet ärvt förläningen Tirechappe, som löd under biskopen av Paris och vars tjuguett hus under 1200-talet varit föremål för så många rättegångar. Som innehavare av denna förläning var Claude Frollo en av de sju gånger tjuguen herrar, som gjorde anspråk på grundränta i Paris och dess förstäder, och man hade länge kunnat se hans namn inskrivet i senna egenskap mellan Hôtel de Tancarville, tillhörande mäster François le Rez, och kollegiet i Tours, i den jordebok, som finns i Saint-Martin-des-Champs.
Redan från barndomen var Claude Frollo av sina föräldrar bestämd för prästkallet. Han hade fått lära sig latin. Han hade fått lära sig att slå ned ögonen och tala med sänkt röst. Redan då han var barn, hade hans far stängt in honom i College de Torchi i l'Université. Där hade han vuxit upp tillsammans med breviariet och lexikonet. Han var för övrigt ett sorgset, tyst och allvarligt barn, som studerade med brinnande iver och fattade snabbt. Han förde aldrig oväsen under rasterna, deltog endast helt obetydligt i upptågen vid Rue de la Fouarre — och hade inte gjort sig bemärkt i upploppet 1463, som historieskrivarna högst allvarligt inregistrerat under titeln ”Universitetets sjätte oroligheter”. Det föll honom endast sällan in att håna de stackars Montagueleverna för deras ”cappettes” med anledning av vilka de fått sina öknamn, eller dem vid Collège de Dormant med anledning av deras tonsur och deras trefärgade jackor.
Men i stället besökte han så mycket flitigare de små och de stora lärosalarna. Den förste student, som abboten Saint-Pierre de Val vid sina föreläsningar i kanonisk lag lade märke till, var Claude Frollo, där han satt med spänd uppmärksamhet och hörde på, skrivande med papperet stött mot knät, tuggande på pennskaftet och om vintern värmande sina fingrar med andedräkten. Den förste åhörare, som monsieur Miles d'Isliers, juris doktor, såg anlända helt andfådd varje måndagsmorgon, så fort skolan Chef-Saint-Denis’ dörrar öppnades, var Claude Frollo. Också hade den unge studenten vid sexton års ålder kunnat mäta sig i mystikens teologi med en kyrkofader, i kanonisk teologi med en medlem av kyrkomötet och i skolastisk teologi med en teologie doktor.
