den första, liksom de själva kala, på marken liggande traditionen. Symbolen behövde byggnaden för att kunna utveckla sig. Då utvecklade arkitekturen sig samtidigt med människotanken. Medan Dedalus, som är kraften, mätte, medan Orfeus, som är anden, sjöng, såg man pelaren, som är en bokstav, arkaden, som är en stavelse, pyramiden, som är ett ord, sättas i rörelse av poesiens och geometriens dubbla lag, ordna sig, sammanfogas, slå rot djupt i jorden, stiga högt upp bland molnen, tills de slutligen efter diktamen av en epoks stora huvudtanke hade skrivit en av dessa underbara böcker, som samtidigt är underbara byggnadsverk. Eklingas pagod, Ramses II:s tempel i Egypten, Salomos tempel.
Den ursprungliga tanken låg inte bara i byggnadens väsen, utan även i formen. Salomos tempel var inte endast den heliga bokens omhölje, utan också den heliga boken själv. På var och en av dess koncentriska murar kunde prästerna läsa ordet överallt och uppenbart för ögat, tills de i det sista tabernaklet fattade och fasthöll det i dess mest konkreta form, arken. Sålunda blev ordet inneslutet i byggnaden, men dess bild fanns på omhöljet, liksom människogestalten återfinnes på mumiens kista.
Men inte endast byggnadens form, utan även valet av plats uppenbarade den framställda tanken. Allteftersom den symbol, den skulle framställa, skulle vara ljus och glad eller mörk och dyster, krönte greken sina berg med harmoniska tempel, urholkade indiern sina för att där utmejsla dessa oformliga, underjordiska pagoder, som uppbars av väldiga rader av stenelefanter.
Sålunda var under den mänskliga tillvarons sextusen första år byggnadskonsten från och med Indiens äldsta pagod till och med Kölnerdomen mänsklighetens skrift.
Varje civilisation börjar med teokrati och slutar med demokrati. Denna frihetens lag, som följer på enhetens, finns nedskriven i arkitekturen. Man får inte tro, att murarkonsten är väldig endast i fråga om uppförandet av ett tempel, framställandet av en myt och den kyrkliga symbolismen, I tecknandet av lagens hemlighetsfulla tavlor medelst hieroglyfer på stentavlor. Om så vore, skulle arkitekturen, då den heliga symbolen försvinner under det fria tänkandet, inte kunna återgiva människoandens nya tillstånd, dess blad, som är fullskrivna på ena sidan, skulle vara oskrivna på den andra, dess verk stympat, dess bok ofullständig. Men detta är inte fallet.
Låt oss taga medeltiden som exempel, ty den överblickar vi klarast, därför att den ligger oss närmast. Under dess första del, medan teokratien organiserade Europa, då Vatikanen av det krossade Roms element uppbyggde ett nytt, då kristendomen bland den förra civilisationens ruiner letade efter alla samhällsvåningarna och av dessa ruiner skapade ett nytt, hierarkiskt helt, för vilket prästadömet blev kupolens nyckel,
