hippokras och alla möjliga läckerheter.
— Vad pratar ni om, min kära vän? sade Gervaise. Det var hos kardinalen i Petit-Bourbon, som flamländarna var bjudna på supé.
— Nej, nej! Det var i Hôtel-de-Ville.
— Jo, jo! Jag säger er, att det var i Petit-Bourbon.
— Det är så mycket säkrare, att det var i Hôtel-de-Ville, svarade Oudarde med skärpa, som doktor Scourable höll ett tal för dem på latin, som de blev mycket förtjusta över. Det var min man, som talade om det för mig, och han är edsvuren bokhandlare.
— Det är så mycket säkrare, att det var i Petit-Bourbon, invände Gervaise med inte mindre hetta, som jag nu skall tala om för er, vad kardinalens intendent lämnade ut till deras supé — tolv dubbelkvarter hippokras, vitt, ljust och mörkrött; tjugufyra lådor förgylld, dubbel Lyonmarsipan, tjugufyra vaxfacklor à två marker stycket och sex halvankare Beaunevin, det bästa, som stod att få. Jag hoppas, att det är ett tillräckligt bevis. Jag har själv hört det av min man, som är en av de femtio äldsta i Parloir-aux-Bourgeois och som i morse gjorde jämförelser mellan de flamländska ambassadörerna och de från kejsaren av Trapezunt, som under förra kungens tid kom från Mesopotamien till Paris och hade ringar i öronen.
— Det är så sant, att de superade i Hôtel-de-Ville, svarade Oudarde, inte det minsta berörd av alla dessa argument, och att man aldrig förr sett en sådan massa matvaror och sötsaker.
— Jag säger er, att de superade i Petit-Bourbon men att sergeant Le Sec vid Hôtel-de-Ville skötte serveringen, och det är därför som ni misstar er.
— I Petit-Bourbon, min kära vän, ty de hade illuminerat ordet ”Espérance”, som står över huvudingången.
— I Hôtel-de-Ville! I Hôtel-de-Ville! Ty Husson-le-Voir spelade flöjt där.
— Det var det inte, säger jag!
— Det var det, säger jag!
— Det var det inte!
Den knubbiga Oudarde gjorde sig redo att svara, och grälet hade måhända övergått till slagsmål, om inte Mahiette plötsligt hade utbrustit:
— Titta, en sådan massa människor, som skockar sig därborta vid änden av bron! De samlar sig kring något, som alla tittar på.
— Jag hör verkligen en tamburin, sade Gervaise. Jag tror, att det är lilla Esmeralda, som gör sina konster med sin get. Raska på, Mahiette! Ta ut stegen ordentligt och dra gossen med er. Ni har ju kommit hit för att se allt märkvärdigt i Paris. I går fick ni se flamländarna, i dag måste ni se den lilla zigenerskan.
138
