Hoppa till innehållet

Sida:Ringaren i Notre-Dame 1979.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I närheten av Grand-Pont stannade Mahiette, vilken avlägsnade sig i sällskap med de två andra kvinnorna.

— Apropå det, Eustache, sade hon, var har du gjort av kakan?

— Mor, sade gossen, medan du talade med den där kvinnan nere i hålan, kom en stor hund och bet ett stycke ur kakan, och då tog jag också en bit.

— Vad för något? utbrast hon. Har du ätit upp hela kakan?

— Mor, det var hunden. Jag sade honom, att han inte fick det, men det brydde han sig inte om. Och då tog jag också en bit, det var alltsammans.

— Du är en förfärlig pojke, sade modern, småleende och bannande på samma gång. Vad säger ni om det, Oudarde? Han äter redan upp alla körsbären som växer i vår trädgård i Charlerange. Hans morfar säger, att han kommer att bli general. Låt mig bara inte se dig göra om det igen, mossjö Eustache! Kom nu, storätare!


158