Gringoire badade i kallsvett. Charmolue tog upp från ett bord zigenerskans tamburin, höll den på ett visst sätt mot geten och frågade:
— Hur mycket är klockan?
Geten såg på honom med sin kloka blick, höjde sin förgyllda framfot och stötte den sju gånger i golvet. Klockan var verkligen sju. En rysning av förfäran drog genom hopen. Gringoire härdade inte ut längre.
— Hon gör sig olycklig! utbrast han högt. Ni ser ju, att hon inte vet vad hon gör.
— Tyst bland patrasket i andra änden av rummet! sade rättstjänaren i skarp ton.
Medelst samma manöver med tamburinen förmådde Jacques Charmolue geten att utföra andra konststycken, som läsaren redan har bevittnat. Och tack vare en synvilla, som är betecknande för rättegångsförhandlingar, inträffade det nu, att samma åskådare, som kanske mer än en gång ute på en offentlig plats applåderat Djalis oskyldiga konststycken, blev förfärade, när de såg dem under Justitiepalatsets tak. Det gavs inget misstag, geten var säkert djävulen.
Det blev ännu värre, då kunglige prokuratorn hade tömt ut på golvet de flyttbara bokstäverna ur en viss läderpåse, som Djali burit vid halsen, och de såg, hur geten med sin fot ordnade de spridda bokstäverna så, att de bildade det ödesdigra namnet Febus. Den trolldom, för vilken kaptenen hade fallit offer, tycktes vara ovederläggligt bevisad, och i allas ögon var zigenarflickan, denna förtjusande danserska, som så ofta hade bländat åskådarna med sin grace, varken mer eller mindre än en förskräcklig häxa.
Hon å sin sida gav intet livstecken från sig; varken Djalis vänliga smekningar, domstolens hotande tilltal eller åhörarnas halvkvävda förbannelser förmådde bana sig väg till hennes hjärna.
Hon väcktes till medvetande först därigenom att en rättstjänare skoningslöst ruskade henne och presidenten höjde sin stämma.
— Flicka, ni tillhör den för trolldom beryktade zigenarrasen. Ni jämte er medbrottsling, den förhäxade geten, som ävenledes är utsatt för anklagelsen, har den 29 sistlidne mars dödat och nedstuckit i samråd med mörkrets makter och med tillhjälp av häxeri och trolldom kaptenen vid kungens bågskyttar Febus de Châteaupers. Envisas ni med att förneka det?
— Ohyggligt! utbrast den unga flickan i det hon slog händerna för ansiktet. Min Febus! O, det är helvetiskt!
— Envisas ni med att förneka det? frågade presidenten kallt.
— Om jag förnekar det! sade hon i hjärtslitande ton och reste sig upp med blixtrande ögon.
Presidenten fortsatte:
— Hur vill ni således förklara alla de besvärande fakta, som framlägges
