O, se inte på ansiktet,
Unga flicka, se till hjärtat.
En vacker ung mans hjärta är ofta vanskapligt.
Det gives hjärtan, som inte bevarar kärlek.
Unga flicka, furan är inte vacker,
inte vacker att skåda som poppeln,
Men den bevarar sin grönska under vintern.
Ack, det är gagnlöst att tala därom!
Det som inte är vackert bör inte finnas till.
Skönhet vill älska endast skönhet,
April vänder januari ryggen.
Skönheten är fulländad,
Skönheten kan allt,
Skönheten är det enda, som inte existerar till hälften.
Korpen flyger endast om dagen.
Uven flyger om natten,
Svanen flyger dag och natt.
En morgon när hon vaknade såg hon i sitt fönster två vaser med
blommor. Den ena var av kristall, mycket vacker och glänsande, men
spräckt. Vattnet hade runnit ur, och blommorna i den var vissna. Den
andra var en lerkruka, grov och tarvlig, men vattnet var kvar i den, så att
blommorna var friska och doftande.
Om det var med avsikt eller inte, men Esmeralda tog den vissnade buketten och bar den hela dagen vid sin barm.
Den dagen hörde hon inte rösten sjunga från tornet. Det bekymrade henne föga. Hon tillbragte hela dagen med att smeka Djali, vakta porten till Logis Gondelaurier, prata för sig själv om Febus och smula sönder bröd åt fåglarna. Numera varken såg hon till eller hörde av Quasimodo. Den stackars klockringaren tycktes vara försvunnen ur kyrkan. Men en natt, när hon låg vaken och tänkte på sin vackre kapten, hörde hon någon andas i närheten av cellen. Hon satte sig upp i förfäran och såg då i månskenet en oformlig massa, som låg alldeles utanför hennes dörr. Det var Quasimodo, som sov på stengolvet.
266
