Inom ett ögonblick hade prästen åter blivit lugn och kall.
— Och vem tusan, fortsatte poeten, har gjort sig besvär med att utverka en parlamentsdom? Hade de inte kunnat lämna parlamentet i fred? Vad har det väl gjort för skada, om den stackars flickan funnit skydd under Notre-Dames valvbågar invid svalboen?
— Det finns djävlar här i världen, svarade ärkedjäknen.
— Det är verkligen riktigt djävulskt gjort, anmärkte Gringoire.
Efter en kort tystnad återtog ärkedjäknen:
— Hon har således räddat ert liv?
— Ja, hos mina goda vänner friborgarna. Det var på ett hår när, att jag hade blivit hängd. Nu skulle de ha ångrat sig.
— Vill ni således nu göra något för henne?
— Med glädje, dom Claude.
— Hur skall hon då kunna räddas?
— Hör på, mästare! Jag har fantasi. Jag skall hitta på utvägar åt er. Om man skulle begära nåd hos kungen?
— Av Ludvig XI? Nåd?
— Ja, varför inte?
— Taga rovet från tigern!
Gringoire grep sig an med att hitta på någon ny utväg.
— Nåväl, hör på! Vill ni, att jag skall lägga en inlaga till barnmorskorna, att flickan är i grossess?
Prästens ögon sköt blixtar.
— I grossess! Skurk! Har du någon anledning att tro det?
Gringoire blev riktigt skrämd av hans uppsyn. Han skyndade sig att säga:
— Åh, inte med mig! Vårt äktenskap var ett verkligt platoniskt äktenskap. Jag står alldeles utanför den saken. Men man skulle måhända kunna utverka ett uppskov.
— Vanvett! En skändlighet! Tig!
— Det var orätt av er att bli ond, sade Gringoire. Man utverkar ett uppskov. Det tar ingen skada av, och det inbringar barnmorskorna fyrtio denierer, och de är fattiga kvinnor.
Prästen hörde inte på.
— Och dock är det nödvändigt, att hon kommer bort därifrån, mumlade han. Domen går i verkställighet om tre dagar! Och förresten… även om inte domen vore… den där Quasimodo! Kvinnorna har en mycket depraverad smak. Han ryckte på axlarna. Mäster Pierre, jag har noga begrundat saken, och det ges endast ett sätt att rädda henne.
— Vilket är det? Jag kan inte se något sätt.
— Hör på, Mäster Pierre. Kom ihåg, att ni har henne att tacka för ert liv. Jag skall uppriktigt säga er min plan. Kyrkan vaktas dag och natt; inga andra släpps ut än dem man sett gå in. Alltså kan ni gå in. Ni
276
