fråga om hans dramatiska triumf kan man i räkenskaperna för år 1483 läsa följande:
“Till Jehan Marchand och Pierre Gringoire, timmerman och författare, som gjort och uppfört det mysteriespel, som uppfördes i Châtelet i Paris den dag, då herr legaten höll sitt intåg i Paris, till för ovannämnda skådespel lämpade karaktärer, dräkter ävensom för den därtill hörande träställningen, ett hundra livres.”
Febus de Châteaupers fick också ett tragiskt slut, ty han gifte sig.
Fjärde kapitlet
QUASIMODOS GIFTERMÅL
Det är redan omtalat, att Quasimodo försvann från Notre-Dame samma dag, som zigenerskan och ärkedjäknen dött. I själva verket återsåg man honom aldrig mer och visste inte vad det blivit av honom.
Natten efter Esmeraldas avrättning hade bödelsknektarna tagit ned hennes döda kropp ur galgen, fört bort den och placerat den i det stora benhuset i Montfaucon.
Montfaucon var enligt Sauval “den äldsta och präktigaste galgen i hela konungariket”.
Mellan förstäderna Temple och Saint-Martin, ungefär hundrasextio famnar från Paris’ murar och på några bågskotts avstånd från byn Courtille, såg man på toppen av en nästan omärkligt sluttande kulle, nätt och jämnt så hög, att den syntes på några mils avstånd, en sällsam byggnad, i hög grad påminnande om en keltisk forngrav.
Må man föreställa sig en väldig parallellepiped av murverk, 5 meter hög, 10 meter bred och 13 meter lång med en dörr, en yttre balustrad och en plattform och på denna plattform sexton grova stenpelare, 10 meter höga och uppradade i en kolonnad på tre sidor av fyrkanten, upptill förenade av tunga bjälkar, från vilka med korta mellanrum kedjor hängde ned; i var och en av dessa kedjor dinglade skelett. En bit därifrån på slätten sköt ett stenkors och två mindre galgar upp i luften, liksom skott från det stora trädet, och över allt detta kretsade ständigt uppe i luften en massa korpar. Sådant var Montfaucon.
Vid slutet av 1400-talet var denna fruktansvärda galge, som stått där sedan 1328, mycket förfallen; bjälkarna var murkna, kedjorna rostiga, pelarna gröna av mögel, mellan stenarna gapade stora rämnor, och gräs frodades ymnigt på plattformen, där ingen någonsin satte sin fot. Det var
