tydligt åtskilda från varandra. Först och främst kom man till en hel grupp av palats i den östra delen av la Ville, som än i denna dag bär namnet La Marais (träsket), där Camulogenes lockade in Cæsar. Denna husmassa sträckte sig ända ned till floden. Fyra stora, nästan sammanhängande palats — Hôtel de Jouy, Hôtel de Sens och Hôtel de Barbeau samt Logis de la Reine — speglade sina med smärta torn prydda skiffertak i Seine. Dessa fyra byggnader upptog utrymmet från Rue des Nonaindières till celestinermunkarnas kloster, vars lilla tornspira bildade ett behagligt avbrott mot deras linje av gavlar och kreneleringar. Bakom dessa palats sträckte sig i varje riktning, på somliga ställen framskjutande, palissaderat och krenelerat som ett citadell, på andra dolt av stora träd som ett kartusianerkloster, det väldiga och underbara Hôtel Saint-Pol, i vilket konungen av Frankrike kunde furstligt härbärgera tjugutvå furstar av samma rang som dauphin och hertigen av Burgund jämte deras följen och tjänare. Och vi måste här omtala, att en furstes bostad då för tiden utgjordes av inte mindre än elva gemak, från och med audiensrummet till bönekapellet, förutom gallerier, badrum, ångskåp och andra ”överflödiga rum”, förutom de privata trädgårdarna för var och en av konungens gäster, kök, källare, visthus och allmänna matsalar för tjänare, platser för olika slags bollspel, duvslag, fiskdammar, arsenaler och gudarne vete allt. Sådant var då för tiden ett kungligt slott, ett Louvren, ett Hôtel Saint-Pol — en stad i staden.
Från det torn, uppe i vilket vi tagit plats, var Hôtel Saint-Pol, ehuru till hälften skymt av de fyra stora palatsen, om vilka vi just talat, inte desto mindre underbart och imposant att skåda. Man kunde tydligt urskilja de tre olika byggnader, som Karl V hade förenat med sitt palats: Hôtel du Petit Muce med den luftiga balustraden, som kantade dess tak, abbotens av Saint-Maur palats, i hög grad påminnande om en fästning med ett massivt torn, skottgluggar och över den väldiga porten abbotens av Saint-Maur vapensköld mellan de båda utskärningarna för vindbryggan, greve d'Etampes palats, vars huvudtorn var förstört upptill och spred sig som en tuppkam; här och där tre, fyra gamla ekar, som tillsammans bildade ett lummigt helt, påminnande om ett väldigt blomkålsstånd; svanhus i fiskdammarnas klara vatten, allt fladdrande i skuggor och dagrar; pittoreska bitar av många borggårdar; lejonens palats med låga spetsbågar på korta sachsiska pelare, järngaller och ett ständigt rytande; och skjutande upp mitt ur denna grupp Ave Marias fjälliga tornspira; till vänster prevotens av Paris residens, flankerat av fyra små vackra torn, och mitt i allt detta själva Hôtel Saint-Pol med dess många fasader.
När man lät blicken vandra vidare uppför avsatserna av denna amfiteater av palats, som sålunda syntes på avstånd, och lät den hoppa över en djup ravin i la Villes hustak, som utmärkte Rue Saint-Antoine, föll den på Logis d'Angouleme, en väldig byggnad från flera olika perioder,
90