av djupa, mörka och trånga gator. Lägg därtill dessa skulpterade stenkors, som förekom ännu ymnigare vid gatukorsningarna än till och med galgarna, Saint-Innocentkyrkogården, vars arkitektoniska inhägnad man upptäckte på avstånd, skampålen vid les Halles, vars spets stack upp bland skorstenarna vid Rue de la Cossonerie; Croix-du-Trahoirs stegel vid dess gathörn, där det alltid var svart av folk, Halle-au-blés (Kornmarknaden) cirkel av ruckel, fragment av Filip Augusts gamla mur, som man urskilde här och var begravda bland husen, torn, beklädda med murgröna, ruiner av portar, förvittrade och fallfärdiga murar, kajen med sina tusentals butiker och sina blodiga hudavdragningsställen, Seine, översållad med båtar från Porte-au-Foin till For-l'Évêque, och man kan göra sig en föreställning om la Villes oregelbundna fyrhörning år 1482.
Jämte dessa två stora kvarter, det ena av palats, det andra av vanliga hus, fanns ett tredje element i den anblick, som la Ville erbjöd, nämligen det långa bälte av klosterkyrkor, som kantade det i hela dess utsträckning åt landsidan från öster till väster och bakom den rad av fortifikationer, som inneslöt Paris, bildade ett andra, inre bälte av kloster och kapell. Sålunda fanns där alldeles invid Tournelleparken, mellan Rue Saint-Antoine och gamla Rue du Temple, Sainte-Cathérine med sina ofantliga trädgårdsanläggningar, som begränsades först av staden Paris’ mur. Mellan gamla och nya Rue du Temple låg Temple, ett knippe av dystra torn, mörka, stela och isolerade, omgivet av en krenelerad inhägnad. Mellan nya Rue du Temple och Rue Saint-Martin låg Saint-Martins klosterkyrka mitt ibland sina trädgårdar, en storslagen, befäst kyrka, vars gördel av torn och tiara av spiror endast överträffades i prakt av Saint-Germain-des-Prés. Mellan Rue Saint-Martin och Rue Saint-Denis utbredde sig La Trinités område, och slutligen mellan Rue Saint-Denis och Rue Montorgueil Filles-Dieu. På sidan därom urskilde man Mirakelgårdens murknade tak och inte stenlagda område, den enda profana länken i denna kedja av kloster.
Och slutligen en fjärde stadsbild, vilken avtecknade sig i detta konglomerat av hustak på högra stranden och utgjorde västra vinkeln av stadsmuren och floden, ett nytt knippe palats och residens, som trängt ihop sig vid foten av Louvren. Filip Augusts gamla Louvre, denna väldiga byggnad, vars stora torn hade tjugutre andra huvudtorn omkring sig, utan att räkna med de mindre, tycktes på avstånd, så att säga, vara infattad av Hôtel d'Alençons och Petit-Bourbons gotiska tak. Denna hydra av torn avslutade på ett överraskande sätt la Ville i väster.
Alltså en väldig kaka av vanliga hus, flankerad på ömse sidor av två block palats, krönta, det ena av Louvren, det andra av Tournelles, begränsade i norr av ett långt bälte klosterkyrkor och odlade inhägnader, och över dessa tusentals byggnader, vilkas tegel- och skiffertak avtecknade sig över varandra i lika många bisarra kedjor, på högra
92
