Xant.
Adiös Käre Syster, tack för detta sälskapet; men gör ej för långt emellan, ty jag ser aldrig någon heller än Er.
Mar.
Ja äfwen ock jag. Lät derföre se, at Syster snart gör mig den äran igen.
Pigan sackta.
Ja, wänta, til hon är borto.
Andra Inträdet.
Xantippe, Mariana.
Xant.
Hon resonerar, som hon är til. Den som inte har mer ambition än hon, kan wäl krusa och niga för en Man. Ty jag har kändt henne sedan hon gick i kålt, och at hon altid låtet rida sig öfwer näsan, för hon frågar ej mer efter heder och reputation, än jag efter min Farmors gamla tafshufwa. Derföre kan jag ej heller tåla henne, utan får liksom en släng af Modren, så snart jag får se den der tåpiga Kalkon-hönan.
Mar.
Ja, Syster har werkelig rätt, för just så är det med mey, at jag får som en känning af mjältsjuka, så snart hon kommer; derföre gör jag ock sällan någon visite hos henne at slippa hennes tilbaka.
