Hoppa till innehållet

Sida:Ris-Bastugan-1755.djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Xant.

Will du icke hädanefter wörda henne, som en Ängel?

Gerst.

Ach jo. Sackta, med horn på knän.

Xant.

Och bära henne på händerna?

Gerst.

Jo gerna. Sackta, allenast hon i hast blefwe krumpen.

Xant.

Och kyssa hennes händer?

Gerst.

Hjertelig gerna. Sackta, allenast jag finge bryta af fingrarna.

Xant.

Och ingen se heller, än henne?

Gerst.

Ja, så gerna, som mitt eget hjerta.

Xant.

Och aldrig neka hwad hon behöfwar på kroppen?

Gerst.

Nej wist icke. Sackta, alt til karbasen och tjurpiskan.

Xant.

Och alt som tjenar för munnen?

Gerst.

Af hjertat gerna. Sackta, intill näseknäpp och knytenäfwar.

Xant.

Och låta henne gå ut att se sina wänner?


Gerst.