Botil.
Men dä må wara, huru dä will, så säga de han ä illa m äfaren. Å jag säger mey omdömme, att skam få den hustru, som så låter handtera sin Man. För han må wa sådan han will; så är han ändå hennes Man, å när han blir illa triblerader å utskämder, så har hon ingen heder der åf. Nog höres dä esomoftast, att mannen basar hustrun, å dä kan wara, som dä kan mä dä; men aldrig har jag nånsin hördt sådant, och läte mey aldri få hörat heller!
Pär.
Ja will wäl inte tro, att j menar en man har mer rätt, te slå hustrun, än hon honom.
Botil.
Dä ä wäl inte wackert när de inte förlikas; men så tycker ja, om galet ska wa, at dä ändå ä bättre.
Pär.
Ingen bit bättre. ty fast dä ä en mer brukelig osed, at mannen far illa mä qwinnan, så ä dä derföre inte lofligt dä ena mer, än dä andra, för ja mins ännu hwa som står i bruwigslan.
Botil.
Hwa står där?
Pär.
Ha ni glömt dä? Jo der står, att qwinnan inte ska bjuda te å råda öfwer honom; men sen står der åg, att han inte ska handtera henne ätter sitt onda sinne. Å dä menar ja ä lika kraftigt å båa sier. Å ellast will ja säga er huru ja tycker, att man å hustru böra lefwa, å som ja lefwer mä mi Kari.
Botil.
Huru då? å dä har ja lust höra.
Pär.
Jo nu måtte ja säga dä te Karis beröm, att hon har mer förstånd på sitt, än mången Nämdekär på det, som honom
