Sida:Ris-Bastugan-1755.djvu/29

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

dä mer än en enda gång, jag sulle hänta åt en Herre från en Coffé-källare. Då tänkte ja dä wa sött; men som jag spilde lite på tröye-fliken, så sleckade ja oppat, och wiste inte annat än ja feck sjelfwa döen i munnen, å trodde säkert, att de lagt Mercurian igt: derföre begynte ja springa å skria, å sae te Herren: käre herre, dricken inte åfat, för dä ä bara råttekrut.

Botil.

Men när dä kommer wäl såcker å flöt i, så ä dä inte så ondt.

Pär.

Ja dä kan wa.

Botil.

Å andra mena, att han inte wil ge henne så fina kläe som hon will, utan bannas när hon will flyja öfwer sitt stånd.

Pär.

Ja kanske han kunne wäl ha orsak, för om hwar welle kläa säg ätter sina höfwe, så hae wi inte så mönna synner, som wi ha: å om inte den ena skapte sey galnare än den andre, så wore dä inte så möcke ondt te.

Botil.

Sant ä dä.

Pär.

För dä hörde ja wår Caplan, Her Jon säga, att sen desse store och wie styfkjortlana kommo i gång, så ha wi fått den ene misswäxten ätter den andre, så om han bannades för dä, så tycker ja han inte förtjent stryk.

Botil.

Ja Gunås.

Pär.

Å kanske hon wille wanskapa säy hon, som andra ja sidt i Manfolks kläe, å dä ä hiskelit, så dä läre wa på werdens siste tid, för de säja, att en klok qwinna har spädt, att för werdens ända ska hwar gift qwinna ha böxer.


Bo-