Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102

hava besuttit den såsom arv och eget, lika fullt som trots någon engelsk lord sitt stamgods.

I den nämnda sköna dalen växte en stor mängd kokospalmer, limon-, apelsin- och citronträd, vilka dock icke, åtminstone vid denna tid, buro någon större mängd frukt. Dock voro de gröna limoner jag plockade icke endast välsmakande och hälsosamma, utan även, sedan jag uppblandat deras saft med vatten, ganska kylande och uppfriskande.

Här fick jag arbete nog med att samla och hemföra frukterna, ty jag fattade genast det beslutet att till den våta årstiden, som var i annalkande, förse mig med ett tillräckligt stort förråd av vindruvor, citroner och limoner.

Till den änden plockade jag på ett ställe en stor mängd druvor i en hög och på ett annat ställe en mindre hög; på ett tredje hopsamlade jag citroner och limoner, varefter jag, medtagande några frukter av varje sort, begav mig på hemvägen i avsikt att återvända med en säck eller dylikt för att hämta min skörd.

Efter att sålunda hava tillbragt trenne dagar på denna utflykt, återkom jag äntligen hem (så måste jag ju kalla mitt tält och min grotta). Under vägen förstördes dock druvorna; deras mognad och saftrikedom gjorde, att de krossades till mos, så att de dugde till intet. Limonerna, av vilka jag endast kunnat medtaga ett fåtal, voro däremot i gott behåll.

Följande dag, den 19 juli, återvände jag till platsen för min skörd i avsikt att taga den med mig hem. För detta ändamål medförde jag tvenne mindre säckar. Vid framkomsten överraskades jag av att finna, huru som de flesta av mina sköna druvor voro uppätna och de återstående kringspridda och söndertrampade. Härav slöt jag, att det måste finnas vilda djur i närheten och att de åstadkommit denna förstörelse, men jag kunde icke begripa, vilka de voro.

Som jag nu emellertid fann, att druvorna varken kunde läggas i hög eller föras hem i en säck, emedan de i båda fallen liksom förut skulle gå förlorade för mig, fann jag på en annan utväg. Jag plockade nämligen en stor mängd och upphängde dem efter hand på de yttersta grenarna i träden runt omkring för att där låta dem torka i solen. Av citroner och limoner medtog jag så många jag förmådde bära.

Då jag hemkom från denna utfärd, erinrade jag mig med stort välbehag dalens fruktbarhet ävensom dess sköna belägenhet mitt ibland skog och bärg, som tillika skyddade den för alla häftiga stormar.

Genom dessa tankar kom jag vid en jämförelse till det resultatet, att jag i själva verket utvalt den sämsta delen av ön till min bostad. Därföre återvände på nytt min gamla lust att flytta, och jag beslöt att i den nämnda sköna och fruktbara dalen om möjligt söka reda på en lika säker boningsplats som min nuvarande, för att där bosätta mig.