134
sjömanskistorna. Jag var mycket rädd om dessa plagg, ty ofta kunde jag för hettans skull icke föredraga några andra kläder. I sjömännens gömmor hade jag därjämte funnit flera stortröjor, men de voro alldeles för varma för detta klimat. I själva verket hade jag icke behövt några kläder alls men kände likväl ingen lust att gå fullkomligt naken; ja, själva tanken därpå var mig motbjudande, ehuru jag var alldeles ensam. Ännu ett skäl varför jag icke ville gå naken var, att jag bättre fördrog solens hetta, då jag hade kläder på mig. Sålunda spelade luften, då jag var i rörelse, in under skjortan, varigenom en angenäm svalka uppstod. För övrigt var hettan så stark, att den ofta drog upp blåsor i huden.
Ej heller kunde jag uthärda att vistas i solbaddet utan mössa eller hatt, ty om jag med obetäckt huvud utsatte mig för de brännande solstrålarna fick jag genast huvudvärk. Den försvann emellertid lika hastigt som den kommit, blott jag satte på mig hatten.
Efter att hava tagit mina kläder, eller rättare sagt lumpor, i skärskådande, beslöt jag att på ett eller annat sätt ordna min garderob. Alla mina rockar voro utslitna, och min första uppgift blev nu att av stortröjorna söka förfärdiga jackor. Sålunda grep jag verket an och började fuska i skräddareyrket, och ett fuskverk blev det i sanning vad jag härutinnan lyckades åstadkomma. Dock fick jag slutligen trenne rockar färdiga, vilka efter mina förhållanden voro passabla nog, och med vilka jag hoppades bliva väl betjänt under en längre tid. Vad förfärdigandet av byxor beträffar, gjorde jag nu blott ett misslyckat försök, ehuru jag, såsom här nedan skall visa sig, förkovrade mig även i denna konst.
Jag har förut omtalat, att jag tillvaratog skinnen efter alla de fyrfota djur jag dödade, varefter jag spände ut dem mellan käppar för att låta dem torka i solen. Härigenom blevo några av dem så torra och hårda att de dugde till föga eller intet; andra däremot visade sig vara ganska användbara. Det första plagg jag förfärdigade av dem var en stor mössa med hårsidan ut, avsedd att skydda mig mot regn. Denna lyckades så väl, att jag strax därpå sydde mig en hel kostym av dess skinn, nämligen en rock och ett par byxor, som voro öppna vid knäna. Jag gjorde båda plaggen helt vida, ty de voro snarare ämnade att giva mig svalka än värme. Jag vill icke underlåta att omtala, att de av mig tillverkade klädespersedlarna ingalunda voro några mästerverk; tvärtom voro de jämmerliga att skåda; ty var jag en dålig snickare, så var jag en ännu sämre skräddare. Dock voro de icke sämre än att jag hade god nytta av dem; om regnet överraskade mig utomhus, förblev jag helt torr, emedan så väl rock som mössa voro förfärdigade med hårsidan ut.
Härefter ödde jag mycken tid och möda på tillverkningen av en paraply eller solskärm, varav jag sannerligen var i stort behov och som jag länge önskat mig. Jag hade ofta varit i tillfälle att iakttaga dylika under min vistelse i
