Brasilien, varest de äro mycket i bruk till följd av den därstädes rådande, starka hettan. Vad denna senare beträffar, var här fullt ut lika hett, ja, t. o. m. ännu hetare, all den stund jag här befann mig närmare ekvatorn. Dessutom hade jag så mycket större behov av en dylik persedel, som jag ofta långa tider nödgades vistas utomhus, vadan den komme att bliva lika gagnelig för mig så väl mot regn som mot sol. Det kostade mig oändlig tid och möda, innan jag lyckades få till stånd en någorlunda passlig pjäs, som kunde föreställa en paraply; ja, t. o. m. sedan jag smickrat mig med att hava hittat på rätta förfaringssättet, nödgades jag förstöra trenne stycken, som visade sig odugliga. Slutligen kröntes dock mina ansträngningar med framgång, och jag hade en paraply, som tämligen motsvarade sitt ändamål. Den största svårigheten bestod uti att få den sådan, att den kunde fällas ihop; i annat fall kunde jag icke föra den med mig utan att ständigt bära den över huvudet, vilket vore allt för obekvämt. Till slut övervann jag dock även denna svårighet och hade nu, som sagt, en ganska användbar paraply. Jag överklädde den med skinn, vars håriga sida jag, såsom tillförene, vände utåt, varefter den skyddade mig förträffligt mot såväl regn som sol. Jag fann t. o. m. att jag numera under mina promenader, tack vare min paraply, bättre fördrog den hetaste väderlek än förut den jämförelsevis kyligaste. Då jag icke behövde den, kunde jag fälla ner den och bära den under armen.
Sålunda förde jag på det hela taget en ganska angenäm tillvaro och njöt ett ostört sinneslugn, tack vare min undergivenhet under Guds vilja och mitt fulla förtröstande uppå hans kärleksrika försyn. Under sådana förhållanden förflöt mitt liv t. o. m. bättre och lugnare, än vad det skulle gjort i världen bland människorna. Då jag någon gång saknade umgänget med mina likar, kunde jag fråga mig själv, om icke mina ensliga betraktelser och umgänget med Skaparen i bönen i själva verket voro mig bättre än alla andra nöjen och förströelser i världen.
På detta sätt gingo fem hela år, under vilken tid intet särskilt anmärkningsvärt hände mig. Mitt liv förflöt lugnt och ostört — och i samma rikt-
