var uppförd, vuxit till träd, vilka vid denna tid voro så stora och vitt utgrenade, att ingen utomstående betraktare skulle kunnat ana den boning, som doldes bakom dem.
Nära intill denna min bostad, men något längre inåt ön och på mera lågländ mark, befunno sig mina båda sädesåkrar, vilka jag på behörig tid tillredde och besådde, och från vilka jag varje år hämtade en riklig skörd. Skulle jag behövt mera spannmål, hade jag god tillgång på odlingsbar mark alldeles invid mina åkrar.
Utom denna min första boning ägde jag även ett lantställe, varest den av mig anlagda planteringen såg mycket lovande ut. Jag höll alltid mitt lilla lusthus — såsom jag kallade det —i gott skick, och lagade, att den omgivande häcken städse hade samma höjd. Stegen stod alltid på insidan av häcken. De av pålarne uppvuxna träden voro nu ganska höga och fast rotade, och de skänkte redan en skugga, som under de heta sommardagarna
