Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
189

strandning de skyhöga vågorna så oavbrutet slagit in över detsamma, att männen kvävts av dem och drunknat, lika väl som om de legat i havet.

Förutom hunden fanns ingen levande varelse ombord å fartyget; ej heller kunde jag upptäcka några varor, som icke voro förstörda av vattnet. Nere i lastrummet varseblev jag flera fat, om vilkas innehåll — vin eller konjak — jag icke kunde förvissa mig; de voro dessutom alldeles för stora, för att jag skulle kunna befatta mig med dem. Vidare såg jag några koffertar, dem jag förmodade hava tillhört matroserna; jag halade ned tvenne av dem i min båt utan att undersöka deras innehåll.

Om fartygets akter blivit bevarad och förskeppet i stället krossat, skulle jag med all säkerhet hava gjort en särdeles riklig fångst; ty att döma av vad jag sedermera fann i de båda koffertarna, kunde jag på goda skäl förmoda, att fartyget varit i alla avseenden välförsett och lastat med dyrbarheter. Så vitt min förmodan om dess kurs var riktig, måste det hava utgått från Buenos Aires eller Rio de la Plata i Syd-Amerika och varit destinerat till Havanna i Mexikanska viken och därifrån måhända till Spanien. Tvivelsutan hade det fört en stor skatt ombord; en skatt som numera icke skulle komma någon människa till godo.

Utom de båda koffertarne påträffade jag ett mindre fat med spirituosa, rymmande vid pass en hektoliter. Med stor svårighet lyckades det mig att få ned detta i båten, ty dess tyngd översteg nästan mina krafter. I kajutan funnos flera musköter samt ett stort kruthorn, som innehöll ungefär två kilo krut. Vad musköterna beträffar, så hade jag ingen användning för dem — jag hade redan mer än nog av detta slags skjutvapen — varför de fingo kvarstanna, men kruthornet medtog jag naturligtvis.

För övrigt tog jag som god pris en eldskyffel med tillhörande tång, av vilka pjäser jag var i största behov; trenne små kopparkittlar, av vilka en var lämpad för chokoladberedning, samt slutligen ett halster.

Med denna laddning samt med hunden begav jag mig äntligen tillbaka till ön, dit jag anlände samma afton en timme före midnatt, i högsta grad utmattad och medtagen av dagens ansträngningar.

Även denna natt vilade jag i båten, och då morgonen inbröt, överenskom jag med mig själv att förvara min laddning i den nya grottan och icke hemma i min borg. Sedan jag spisat frukost, förde jag lasten i land och började närmare undersöka innehållet. Den i fatet förvarade vätskan bestod av ett slags rom, dock icke sådan, som i Brasilien gick under detta namn, och icke på långt när så välsmakande. I koffertarne fann jag flera saker, som voro av största nytta för mig. Så t. ex. låg i den ena ett elegant flaskfoder av mera ovanlig beskaffenhet, fylld med fina, utsökt goda likörer. De med silverhylsor försedda buteljerna rymde vid pass halvannan liter vardera. Här funnos även tvenne burkar, som innehöllo de mest delikata syltade frukter och voro