208
Jag fann snart ett sätt att lugna honom och övertyga honom därom, att jag icke ämnade göra honom något illa. Småleende fattade jag honom vid handen och pekade på den skjutna killingen, varefter jag tecknade åt honom att springa och hämta den. Han gjorde det, och medan han förvånad betraktade djuret för att se, huru det blivit dödat, laddade jag min bössa på nytt. Blickande omkring mig varseblev jag en stor fågel, liknande en hök, vilken satt i ett träd inom skotthåll. För att nu låta Fredag förstå, vad jag ärnade göra, kallade jag honom åter till mig och pekade på fågeln, vilken emellertid visade sig vara en papegoja och icke en hök, såsom jag i början trodde. Nåväl, först pekade jag på papegojan, därefter på bössan och slutligen på marken under papegojan, för att därmed låta Fredag förstå, att jag skulle skjuta och döda fågeln. Därpå av-
