272
fångarna lösa, där jag tog dem, varefter det stode honom fritt att ånyo bemäktiga sig dem, om han kunde.
De visade sig mycket tacksamma över mitt försvarstal, och jag lät genast försätta dem i frihet med befallning, att de skulle begiva sig genom skogen till det ställe, varifrån de kommit. Jag lovade dem ytterligare att förse dem med vapen och ammunition samt giva dem råd och anvisningar, huruledes de skulle kunna inrätta det drägligt för sig under vistelsen på ön.
Därefter började jag vidtaga mina förberedelser att gå ombord. Emellertid önskade jag att hava natten för mig för att kunna träffa alla nödiga anstalter, varför jag bad kaptenen återvända ombord och göra allt klart till avfärd samt följande morgon låta avhämta mig i båten. Under tiden borde han styra om, att den nye kaptenen, som låg död ombord å fartyget, bleve upphängd i rånocken, så att fångarna kunde se honom.
En stund efter kaptenens avresa skickade jag efter de nu frigivna fångarna och öppnade i min bostad ett allvarligt samtal med dem angående deras nya förhållanden. Jag sade dem, att de enligt min tanke gjort ett gott val, ty i händelse kaptenen tagit dem med sig, skulle de säkerligen hava blivit hängda. Därpå visade jag dem den rebelliske kaptenen, hängande i fartygets rånock, och sade dem, att samma öde väntade dem, om de lämnade den säkra tillflyktsort, som ön erbjöd.
Sedan alla med en mun förklarat sig villiga att stanna, omtalade jag för dem min historia, visade dem mina fästningsvallar, lärde dem mitt sätt att baka bröd, odla korn och torka druvor — korteligen, allt som var nödvändigt för att de utan bekymmer skulle kunna draga sig fram på ön. Jag berättade dem även historien om de sexton spanjorerna, vilkas ankomst till ön vore att förvänta, och tog löfte av dem att bemöta dessa främlingar väl och anse dem som vänner och bröder. Alldenstund jag numera icke komme att träffa de så länge förgäves väntade spanjorerna, men likväl åstundade att gagna dem så mycket i min förmåga stod, hade jag skrivit ett längre brev till dem med allehanda råd och upplysningar. Detta brev anförtrodde jag nu åt de fem sjömännen, vilka lovade att avlämna det.
Därefter gav jag dem mina skjutvapen, bestående av fem musköter och tre jaktbössor, samt mina tre sablar. Av mitt krutförråd återstod mer än halvannan fjärding, ty efter de första tvenne åren begagnade jag mig föga av skjutvapen och hushållade alltid på det nogaste med ammunitionen. Vidare lärde jag dem, huru de borde bedriva getaveln, samt gav dem anvisningar huru de skulle bära sig åt vid mjölkningen, huru djuren skulle gödas samt huru smör och ost bereddes. Med ett ord, jag framlade för dem hela min historia med alla dess erfarenheter. Slutligen lovade jag dem att söka förmå kaptenen att avstå, dels tvenne fjärdingar krut till ytterligare ökning av deras jämförelsevis ganska knappa förråd, dels åt-
