Hoppa till innehållet

Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/298

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

294

sittning. Deras raseri synes hava stegrats vid åsynen av våra hästar, vilka de framför allt tycktes eftertrakta.

»De störtade emot oss med ett förfärligt rytande.»

Jag beordrade nu mina soldater att giva eld på samma sätt som förra gången, d. v. s. varannan man eller halva truppen i sänder. De togo så säkert sikte att flera av vargarna fingo bita i gräset vid första salvan; men en oavbruten eld erfordrades likväl för att hålla de rasande djuren ifrån livet på oss. I de skjutnas ställe kommo ständigt nya, vilka trängdes fram av de bakom varande.

Sedan vi avfyrat den andra salvan, tyckte vi oss märka, att vargarnas iver något avsvalnade, och jag började till och med hoppas, att de skulle rymma