316
icke gjort annat än vad plikt och mänsklighet bjuda oss alla att göra, när helst vi äro i tillfälle därtill, nämligen att bispringa nödställda likar; dessutom hölle jag före, att vi hade lika stor anledning som han att hembära den Allsmäktige våra innerligaste tacksägelser, därför att han beskärt oss den nåden att bliva medlet till så mångas räddning.
Härefter började den unge prästen sysselsätta sig med sina landsmän. Han sökte på alla sätt lugna dem; han talade med dem, uppmuntrade dem, gjorde dem milda föreställningar, förmanade och varnade dem; med ett ord, han ansträngde sig till det yttersta för att återföra dem till förnuft. Hos några kröntes hans försök med framgång, men andra voro döva för alla föreställningar — de hade helt och hållet tappat bort sig själva och förlorat varje spår av självbehärskning.
Jag har nedskrivit allt detta i tanke, att det torde kunna bliva till nytta för många av mina läsare, vilka därigenom må lära sig inse, huru nödvändigt det är att behärska sina passioner eller lidelser. Ty om en häftig glädje kan bringa människan till en sådan grad av oförnuft, vart skall icke då hat och vrede kunna föra henne? Dessa människors ovärdiga uppförande, sådant jag nu beskrivit det, innebär i sanning en kraftig maning till var och en av oss att vara väl på vår vakt mot alla sinnesrörelser och passioner, så väl dem som alstras av glädje och tillfredsställelse, som ock sådana, vilka hava sin grund i sorg eller vrede.
Den goda ordningen ombord blev första dagen något störd av våra nya gästers uppträdande och brist på självbehärskning; men dagen därpå, sedan de fått njuta en välbehövlig vila och sova ut ordentligt, visade de sig som helt andra människor.
I allt sitt uppförande ådagalade de nu den mest förbindliga artighet och förde ständigt på tal den stora tacksamhetsskuld, vari de stodo till oss för vår godhet. Detta var icke annat än vad vi kunde vänta av dem såsom varande fransmän — ett folk, som är känt för sin naturliga benägenhet att överdriva i dylika saker. Frampå dagen kommo kaptenen och den ene av prästerna till mig, utbedjande sig ett samtal med mig och min brorson. Den förre sade sig vilja överlägga med oss angående de mått och steg, som voro att iakttaga på grund av de senaste tilldragelserna. Först och främst förklarade de, att allt vad de ägde föga skulle förslå till gengäld för den utomordentliga tjänst vi gjort dem, i det vi räddat deras liv.
— Likväl, fortsatte kaptenen, lyckades det oss att i en hastig vändning rädda en del penningar och några värdesaker undan lågorna, och om ni värdigas mottaga dem, hava vi i uppdrag att erbjuda er det alltsammans. Dessutom hava vi en bön att framställa till eder: att ni nämligen ville öka eder godhet med att landsätta oss någonstädes under vägen, där vi om möjligt kunde finna en lägenhet hem till Frankrike.
