avskedet medtogo vi ombord på deras egen begäran de båda passagerarna och deras tillhörigheter.
Ynglingen visade sig vara en väluppfostrad, anspråkslös och förståndig ung man av omkring sjutton års ålder. Han var mycket nedslagen över förlusten av sin moder och omtalade för oss, att han för blott några månader sedan stått vid sin faders dödsbädd i Barbados. Han bad doktorn utverka hos mig, att han finge medfölja vårt fartyg, ty han sade sig icke på något villkor vilja vidare leva bland sin moders mördare. Han hade icke så orätt uti att giva fartygets besättning detta namn, ty dessa människor voro i själva verket, om även medelbart, orsaken till den stackars kvinnans död. Hade de delat med sig aldrig så litet åt den arma, hjälplösa änkan, skulle hon säkerligen förblivit vid liv. Men hungern vet ej av någon vän och är ej mäktig av uppoffring eller ens av medlidande. Doktorn å sin sida föreställde den unge mannen, huru långvarig vår resa komme att bliva, huru fjärran från hemland och vänner den skulle föra honom, samt att han måhända ginge en svår och bekymmersam framtid till mötes. Härpå svarade han, att det betydde föga, var han slutligen hamnade, blott han bleve förskonad från en fortsatt vistelse bland de förfärliga människor, vilka utan all barmhärtighet låtit hans arma moder svälta ihjäl.
— Kaptenen, sade han, härmed menande mig, ty han kunde givetvis ej veta något om min brorson, kaptenen, som så ädelmodigt räddat mitt liv, vill säkerligen icke störta mig i fördärvet, och sålunda taga tillbaka med den ena handen, vad han givit med den andra. Och det vore mitt vissa fördärv, om jag bleve kvarlämnad bland dessa råa sällar. Vad flickan beträffar är jag övertygad om, att hon, när hon väl kommer till sig själv, skall känna sig lika tacksam som jag, om hon får följa med er — ni må för övrigt föra oss varthän ni behaga!
Doktorn föredrog hans anhållan för mig i så övertalande ordalag, att jag icke kunde annat än giva mitt samtycke. Följaktligen togo vi dem båda ombord till oss, och med dem alla deras tillhörigheter, undantagandes elva fat socker, vilka vi ej kunde komma åt bland den övriga lasten. Som ynglingen innehade fraktsedel på dem, förständigade jag kaptenen, i kraft av en av denne undertecknad förbindelse, att vid ankomsten till Bristol uppsöka en därstädes bosatt köpman vid namn Rogers, en släkting till ynglingen, och i hans vård överlämna alla de varor, som tillhört den avlidna änkan och voro ombord å fartyget. Därjämte medsände jag ett av mig uppsatt brev till ifrågavarande köpman.
Jag tror likväl ej, att fartyget någonsin framkom till Bristol, utan håller för sannolikast, att det förliste under vägen. Det befann sig nämligen i så dåligt skick, att det svårligen kunde stå emot en möjligen mötande storm.
