Sida:Robinson Crusoe 1926.djvu/337

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
333

fångar. Då han berättade dem historien om sin räddning och tillade, att han nu infunnit sig för att avhämta dem, trodde de sig fångna under en drömvilla, och deras gränslösa förvåning kunde endast liknas vid den Josefs bröder erforo, då han för dem omtalade sin upphöjelse vid Faraos hov.

Men så snart spanjoren visade sina landsmän, huru väl utrustad med vapen, ammunition och livsmedel han var för den förestående resan, kunde de icke längre tvivla, utan lämnade fritt lopp åt sin glädje över den lika efterlängtade som oväntade befrielsen, varefter de skyndsamt gjorde sig i ordning att i hans sällskap anträda återfärden.

Deras första göromål var att anskaffa ett nödigt antal kanoter. För att lyckas härutinnan fingo de icke vara alltför nogräknade om sättet, utan nödgades bedraga sina vänliga vildar. De bådo dem nämligen att få låna tvenne stora kanoter eller piroger, under förevändning, att de ärnade sig ut på en lusttur eller på fiske. Listen lyckades, och följande morgon begåvo de sig åstad i kanoterna. De behövde icke lång tid att göra sig färdiga, ty de hade inga saker, inga kläder, ingen proviant att instuva — allt vad de ägde buro de på sig, och det enda de medtogo var några rotfrukter av det slag, varav de brukade baka sitt bröd.

Efter inalles tre veckors frånvaro återkom spanjoren till ön i sällskap med sina kamrater. Under tiden hade jag, till deras olycka, äntligen funnit ett gynnsamt tillfälle att avresa från ön och även, enligt min egen berättelse i förra avdelningen, använt mig därav. Och icke nog härmed: i mitt ställe hade jag på ön kvarlämnat tre de mest fräcka, förhärdade och otrevliga sällar, man gärna kunde tänka sig — en omständighet, som just icke bidrog att förljuva de stackars spanjorernas vistelse på denna i övrigt så angenäma och vänliga ö.

Den enda sak, vari dessa skurkar märkligt att omtala, handlade rättskaffens, var den, att de åtlydde min befallning, dels att till spanjorerna vid dessas landstigning överlämna det brev jag skrivit till dem, dels att giva dem nödiga livsmedel och på annat sätt sörja för deras vederkvickelse efter resan. Även lämnade de behörigen ifrån sig den långa förteckning, jag uppsatt över de särskilda göromålen vid egendomens förvaltning; en förteckning, som: därjämte innehöll beskrivning över mitt sätt att baka bröd, uppföda getterna och odla jorden; samt huru jag torkade druvorna, tillverkade mina lerkärl och utförde alla andra nödvändiga arbeten. Allt detta hade jag före min avresa ansett tjänligt att skriftligen meddela spanjorerna, av vilka tvenne voro så pass hemmastadda i engelska, att de kunde förstå mina anvisningar.

En tid bortåt kommo de tre matroserna väl överens med spanjorerna och hjälpte dem beredvilligt med förefallande göromål. De lämnade dem plats jämte sig i huset eller grottan, och samlivet tycktes till en början