Men denna händelse hade nödgat oss att ligga för ankar under natten, och följande morgon var vinden alltför svag för att tillåta avfärd. Vi funno även att de båda karlarne, som varit fängslade, hade rymt i skeppsjullen, vilken ej blivit upphalad, samt medtagit var sin musköt och några andra vapen. Deras avsikt var förmodligen att uppsöka och sluta sig till de å ön kvarlämnade männen. Efter denna upptäckt lät jag genast utsätta storbåten med tolv man under befäl av styrmannen, som fick order att taga reda på och återföra kanaljerna. Dessa läto emellertid ej fånga sig, ty då de sågo storbåten nalkas stranden, flydde de inåt skogen och dolde sig där.
Styrmannen erfor en stark lust att till straff för deras skurkstreck förstöra planteringarna på ön och uppbränna boningshus, möbler och husgeråd; men alldenstund ett sådant förfaringssätt icke ingick i hans order, lät han det bero och återvände med sina män ombord.
Med de båda förrymda karlarne hade nu antalet invånare på ön vuxit till fem. Men de tre männen, som voro där förut, mottogo föga gästvänligt de nykomne, ty sedan de varit tillsammans två eller tre dagar, blevo de sistnämnda körda på dörren med förständigande att icke vidare återkomma, enär de förre icke ville hava något att skaffa med dem. De gåvo dem ej ens någon föda utan läto dem reda sig själva bäst de kunde. Detta skedde före spanjorernas ankomst till ön.
Då spanjorerna slutligen anlände, sökte de övertala de tre engelska odjuren att taga till sig sina landsmän igen, på det de alla måtte bilda ett enda hushåll; men därom ville de icke höra talas. De sist anlända karlarne nödgades därföre allt fortfarande leva för sig själva, och då de omsider insågo, att endast flit och omtanke kunde göra livet drägligt för dem, slogo de ned sina bopålar på öns nordvästra strand, där de voro säkra för vildarna, vilka alltid landstego på den östra delen av ön.
Här uppbyggde de nu tvenne hyddor åt sig, den ena till boningshus, den andra till förrådshus eller magasin. Sedan de av spanjorerna erhållit utsäde såväl av korn som av ärter, började de odla, så och inhägna enligt de föreskrifter, jag skriftligen uppsatt för den lilla koloniens räkning. Därefter förde de båda männen en ganska angenäm och bekymmerfri tillvaro; de inhöstade sin lilla skörd, som var tillräcklig för deras behov, bakade sitt bröd och förkovrade även i andra avseenden sitt hushåll. Den ene av dem, som varit kockens medhjälpare ombord å fartyget, var ganska väl förfaren i kokkonstens mysterier och tillagade följaktligen alla deras måltider.
Så hade de fortfarit någon tid, då en vacker dag de tre eländiga skurkarne, deras egna landsmän, kommo till dem och började okväda dem, påstående, att ön vore deras, de trennes, egendom, alldenstund guvernören — därmed åsyftande mig — givit dem uteslutande besittningsrätt över hela detta område.
