408
hustrur och hade så många barn med dem, utan att vara lagligt vigda vid dem?
De gåvo alla det svar, jag väntat, nämligen att ingen funnits, som kunnat viga dem, men att de inför guvernören lovat att anse de indianska kvinnorna såsom sina hustrur samt draga försorg om dem och om barnen, de kunde få. De ansågo sig därför lika lagligt och ordentligt gifta, som om en präst vigt dem med iakttagande av alla ceremonier i världen.
Härtill genmälte jag, att de visserligen inför Gud voro äkta makar och i sitt samvete förpliktade att troget stå vid varandras sida; men alldenstund de mänskliga lagarne voro annorlunda, kunde i ett äktenskap sådant som deras mannen framdeles, eller när helst det fölle honom in, övergiva sin hustru och sina barn, lämnande de arma varelserna att förgås, och detta utan att världslig lags arm kunde nå honom.
— Därför, mina herrar landsmän, tillade jag, kan jag nu intet göra för eder, så framt I icke visen mig edra redliga avsikter genom att allesamman lagligen låta viga er vid edra hustrur. Viljen I icke gå in härpå, så anser jag det ej passande, att I längre leven tillsammans med dem såsom man och hustru; jag skall då i stället se till, vad jag kan göra för kvinnorna och barnen utan eder.
Allt avlöpte så, som jag väntat och hoppats. Will Atkins steg fram och talade å de andras vägnar:
— Herr guvernör, sade han, vi älska våra hustrur lika högt, som om de varit födda i vårt eget hemland, och vi vilja ej på något villkor lämna dem ifrån oss eller eljes skiljas vid dem. Vi anse dem vara lika dygdiga, blygsamma och dugliga som några andra kvinnor i världen, och jag för min del får säga, att om ni erbjöde mig chefsplatsen på den bästa örlogsmannen i engelska flottan, skulle jag dock icke lämna denna ö och antaga edert anbud, såvida ni icke läte min hustru och mina barn medfölja mig. — Om ni, herr guvernör, har medhaft någon präst ombord å edert fartyg, så är jag beredd att när som helst bliva lagligen vigd vid min hustru.
Detta var just som jag ville hava det. Den franske prästen var icke för ögonblicket tillstädes, men han befann sig ej långt borta. Jag sade emellertid Will Atkins, att jag verkligen medfört en präst, och om det vore hans uppriktiga mening att bliva vigd vid sin hustru, önskade jag, att vigseln finge äga rum påföljande morgon.
— Tänk således på saken, tillade jag, och tala med edra kamrater därom.
— Herr guvernör, återtog Will Atkins, vad mig själv beträffar, behöver jag icke alls tänka på saken, ty jag är icke blott beredvillig att tillmötesgå eder önskan utan verkligt glad över, att ni har en präst med er. Jag är också övertygad om, att mina kamrater skola befinnas lika villiga som jag.
Jag omtalade nu för honom, att min vän, prästen, var en fransman, som
